Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf 2 t i
förbi. De ryckte upp unga lövträd med roten och vinkade med
dem till drottningen, och då de gingo in i sina stenstugor, där
hustrun satt i bekymmer och längtan, skrattade de och sade:
’Nu kvinna, skall du ej vara sorgsen mer. Nu reser Storråda
till kung Olav. Nu få vi snart komma åter till Norge’». Och
när hon for förbi Kullaberget, kom Kullamannen ut ur sin
håla och lät det svarta berget öppna sig och visa alla sina
strålande skatter. Och då hon seglade förbi Hallandsfloderna,
sam strömkarlen ned för sina forsar och fall och kom ända ut
i själva älvmynningen och spelade på sin harpa, så att skeppet
dansade på vågorna.
En av de mest storslagna skildringar av nordisk natur, som
Selma Lagerlöf givit, är beskrivningen på den urskog, som
möter det romerska skeppsfolket, när det drager upp för älven
(»Skogsdrottningen»). Men hela detta landskap förkroppligas
slutligen i den ljuslockiga nymf, som älgen bär på sin rygg.
Hon utgör den mytologiska inkarnationen av denna vildmark,
där stilla musik ljuder, och från vilken sjömännen varje
ögonblick vänta, att Pans pipa skall tona dem till mötes.
På liknande halvt mytologiska sätt är det som naturen och
människorna smälta tillsamman i »Reors saga».
»En man hette Reor. Han var från Fuglekärr i Svarteborgs
socken och ansågs vara den bäste skytten i häradet. Han blev
döpt, då kung Olov utrotade den gamla läran i Viken, och
var sedan en ivrig kristen. Han var friboren, men fattig, vacker,
men ej storväxt, stark, men blid. Han tämde unghästar endast
med blickar och ord och kunde locka till sig småfåglar med
endast ett tillrop. Han vistades nästan ständigt i skogen, och
naturen hade stort välde över honom. Plantornas växt och
trädens knoppning, hararnas lek på skogens öppna platser och
abborrens språng i den kvällslugna sjön, årstidernas kamp och
vädrets växlingar, detta var huvudhändelserna i hans liv. Sorg
och glädje tog han av sådant och ej av det, som skedde bland
människor.»
Ar det underligt, att det är åt en sådan man, som
vildmarken bestämmer sin dotter. En dag under en jakt krälar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
