Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
2 t i
på sin väg möter en vålnad, som smälter isskorpan kring hans
hjärta och omvänder honom till en god och nyttig
samhällsmänniska.
Att Selma Lagerlöf dessutom läst en mängd rent folklig
litteratur, gamla berättelser och legender, liksom att de gamla
epopéerna ej äro henne obekanta, behöver väl knappast antydas.
Med de homeriska hjältarna gjorde hon ju redan bekantskap i
Nösselts Allmänna historia för fruntimmer, men troligen har
hon sedan gått till källan.
Av modärna författare finnes det kanske ingen, som hon i
uppfattningssättet står så nära som Kipling trots många och
starkt framträdande olikheter. Kipling är anglosachsare till
temperamentet, hans ämnen ofta indiska, han är imperialist och
predikar kraftens och maktens evangelium. Men liksom Selma
Lagerlöf förstår han naturen och folksjälen, han känner ut och
in sina engelska soldattyper liksom hon förstår sina svenska
bönder. Hans »Junglebok» är full av naturmystik. Båda
beteckna ett stadium, då man djupare än någonsin förr inträngt i
det primitivas och folkligas väsen. Féer och troll, som för den
äldre romantiken ännu voro ett slags fasta mytologiska figurer,
smälta hos dem tillsamman med landskapet, bliva
individualiserade naturväsen som på den engelske målaren Rackhams eller
norrmännen Kittelsens och Moes teckningar. Och likheten mellan
Selma Lagerlöf och Kipling beror icke på litterär inverkan — det
skulle då endast vara, att Nils Holgersson i någon mån tagit
intryck av Mowgli — utan på gemensam kulturgrund och
likartade utvecklingsmöjligheter.
Selma Lagerlöfs beundransvärda förståelse för myt och saga,
hennes osvikligt säkra blick för det folkliga i alla dessa former
och hennes förmåga att återgiva detta beror i sista hand
säkerligen därpå, att hon liksom Kipling levat sig in i en natur och
en trakt, där seder och åskådningssätt ännu bevarat äldre tiders
primitiva och patriarkaliska prägel. Med ett missbrukat uttryck
under 1700-talet skulle man vilja säga: hon är en lusus naturae.
Allt vad hon skapar, åtminstone i sina lyckligaste ögonblick,
förefaller så enkelt och osammansatt, att det nästan undandrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
