Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
selma lagerlöf
delsernas utveckling har sin förklaring i Mariannes eget väsen.
Det är en åldrad skönhets, en f. d. baldrottnings nyckfulla
hjärta, som bestämmer berättelsens rytm.
Ett liknande fall kan man iakttaga i »Herr Arnes penningar».
När Elsalill har hört de tre bovarnas samtal och vet, att Sir
Archie är mördaren, väntar man, att historien skall vara slut.
Intet annat kan ju återstå, än att Elsalill angiver sin familjs och
fostersysterns mördare. Men så sker icke. Slutet fördröjes
ytterligare, ty Elsalill älskar Sir Archie, och hon kan icke förmå sig
att angiva honom. Denna Elsalills kärlek blir orsaken till alla
de följande uppträdena och särskilt till den stämningsfulla scenen,
då hon uppsöker Sir Archie i källarsalen för att varna honom.
Han genomskådar, att hon redan angivit honom, och flyr, bärande
henne som sköld framför sig.
Man kan i Selma Lagerlöfs berättelser urskilja två olika
manér. Först den lyriskt-episka framställningen i »Gösta Berling»,
vilken till ej ringa grad utformats med de gamla epopéernas
teknik för ögonen. Selma Lagerlöf har tänkt ungefär som Goethe,
att det är skönt att vara en av homeriderna, om även en bland
de sista, och hon har sökt pressa handlingen upp i det
heroiska. Man märker anslutningen till epopéen i sådana yttre drag,
som att författarinnan ofta tilltalar sina åhörare som en gammal
folksångare, vilken vill väcka uppmärksamhet för sitt ämne, eller
i hennes begär att framställa kavaljererna som hjältar — de äro
tolv som Artursriddarna kring det runda bordet — och väl också
i språkets tydliga försök att nå den höga stilen, så långt som
prosaformen tillåter.
Ännu i »Antikrists mirakler» återklingar något av lyriken
från hennes förstlingsarbete. Men Selma Lagerlöf insåg, att
många arbeten gick det ej att skriva i »Gösta Berlings» stil.
De noveller hon publicerade under de närmaste åren, och vilka
samlade ingå i »Osynliga länkar» och »Drottningar i Kungahälla»,
har hon också givit en delvis annan form. Stilen har blivit
fastare, objektivare. Det är synbarligen Björnsons bondeberättelser
och de isländska sagorna, som nu blivit hennes mönster med
deras korthuggna perioder och kärva dialog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
