Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
2 t i
Det är visst icke endast i yttre avseende, som »Gösta
Berlings saga» erinrar om epopéen. Den såväl som Selma Lagerlöfs
övriga berättelser är till ton och uppfattning äkta episk. Denna
läggning är sällsynt i svensk litteratur. Av skalder på svenskt
tungomål äges den kanske endast av finnen Runeberg.
En epiker måste vara objektiv. Han måste helt uppgå i de
gestalter, som han skapar, försvinna bakom dem, låta sin egen
lyrik och sitt eget patos sammansmälta med deras. Han måste
vara oändligt intresserad av sina personers öden, men på samma
gång skildra deras glädje och smärta med samma jämna mod.
Han speglar tingen, icke sig själv.
Men icke nog därmed. Epikern måste även hava en känsla
av helheten framför sig. Han får aldrig glömma, att vad han
berättar endast är en episod i mänsklighetens stora saga, endast
en droppe ur ett hav. I individens historia ser epikern alltid
människosläktets. Han är som en man, vilken många år varit
borta från den stad, som sett honom födas, där varje ansikte
och varje gatsten en gång varit honom bekanta. Ingenting
kan vara mera vemodigt och på samma gång mera upphöjt
än ett dylikt återseende. Allt är förändrat. Människorna, som
han träffar på gatan, äro honom okända. Han går som en
främling i staden, där allt det gamla lyser i minnenas glans.
Det är det första intrycket. Så möter han gamla vänner, som
äro förändrade, barn, vars föräldrar han en gång känt, han hör
talas om människoöden av växlande art. När han tillbragt några
dagar på detta sätt, är det, som om han levat generationers liv.
Han höjer sig liksom upp över den enskildes tillvaro och omfattar
i en enda blick hela mänsklighetens. Han ser, huru människorna
födas, leva en kort tid för att därefter bäddas ner i de gravar,
som vänta dem. Han ser, vad människolivet är i rikedom och i
fattigdom. Han genomskådar fraserna, drömmarna, illusionerna,
men han inser också, att det icke kan vara annorlunda än det
är. Han tycker sig ana de lagar, som styra det bela mitt i
det virrvarr av underliga öden, som på en gång brusa in över
honom.
Det är just en sådan högtidskänsla, som besjälar hela Selma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
