Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
selma lagerlöf
Lagerlöfs skildringssätt. Liksom en gammal aoid, den där
uppsamlar folkets sagor och besjunger dem, har hon låtit de
värmländska sägnerna tala till sitt hjärta i »Gösta Berlings saga».
Om möjligt ännu tydligare spårar man samma bärande
uppfattning i »Jerusalem». Betecknande är i detta avseende den
vision, vilken står som inledning till arbetet, och där Ingmar
ser hela raden av förfäder ända från hedenhös samlade i
»storstugan», levande evighetens liv under samma sysselsättningar
som på jorden. Huru äkta folklig i bästa mening är icke denna
uppfattning. Så hava alla naturfolk föreställt sig förfädernas
andar, jagande, fiskande, plöjande som de själva. Och huru
myllrar det icke sedan fram av gestalter och människoöden i
denna underbara bok, tills sagan slutligen blir en historia om
den svenske bondens strid med det jordiska och längtan efter
det himmelska.
Det är klart, att en dylik episk uppfattning alltid måste
präglas av en särskild, bestämd världsåskådning, vilken liksom
födes ur själva skådespelets art. Men äkta episkt framträder
denna grunduppfattning aldrig på något subjektivt sätt. Selma
Lagerlöf predikar sällan några teorier, men under händelsernas
gång kan man skymta en viss grundsyn.
Först och främst är hennes författarskap buret av en stark
humanitetskänsla och av ett högt etiskt ideal. Överallt söker
hon att se det goda i sina medmänniskors görande och låtande.
Hon är i detta avseende den absoluta motsatsen till August
Strindberg, den store satirikern, som med diabolisk träffsäkerhet
upptäcker det maskstungna, det lumpna och ruttna och alltid
hänsynslöst avslöjar fel och laster. För Selma Lagerlöf är
följande yttrande om grevinnan Märta i »Gösta Berlings saga»
ytterst karaktäristiskt: »Jag har väl ej stort mer att berätta
om henne nu, och det jag sagt har ej varit gott. Det är, som om
mitt samvete sloge mig. Hon var dock godhjärtad och
levnadsglad, då hon var ung» .. .
Långt mera konstnärligt får denna optimism sitt uttryck
i »Legenden om fågelboet». Eremiten Hatto har lidit mycket
av världens vrånghet oeh orättvisa. Dag efter dag står han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
