Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
2 t i
därför ute i ödemarken och ber med uppsträckta händer sitt
livs stora bön. Han ber Gud, att denne måtte låta domens
dag inbryta över denna onda värld. Ett fågelpar tager honom,
där han står förtorkad och knotig, för ett gammalt träd och
bygger sitt näste i hans uppsträckta hand. Hatto låter dem bygga,
ty han har funderat ut, att om ban mäktar stå kvar bedjande
med upplyfta armar, till dess fåglarna hunnit uppfostra sina
ungar, skall Gud nog höra hans bön. Men snart är hans
sinnestillstånd förändrat. Hans böner bliva allt mindre brinnande,
och när han åkallar Gud för att av honom begära världens
frälsning genom förstörelsen, gör han ett tyst undantag för de
sex skrikande ungarna i boet. Allt oftare sänker han armen
för att kasta en blick på dem. Kärleken till de små och värnlösa,
som det blivit varje litet barns uppgift att lära de stora, farliga
människorna, kommer över honom. Kanske, när allt kom
omkring, att Gud fader höll denna jord på sin högra hand som
ett stort fågelnäste, och kanske han kommit att hysa kärlek
för alla dem, som där bygga och bo, för alla jordens värnlösa
barn. När de flygfärdiga fåglarna övergivit boet och komma
och sätta sig på Hattos huvud och axlar och fladdra och leka
runt omkring honom, då är Hatto besegrad. Han väntar icke
längre, att Gud skall förgöra världen, ty han har ju icke själv
hållit sitt löfte utan sänkt armen för att se på fågelungarna.
Man spårar även ofta på botten av hennes berättelser ett
bestämt drag av humor. Hon ser betagen, med djupt allvar,
men dock med ett gott leende på hela tillvaron. Förvändheterna,
dumheterna undgå henne icke, men utan att förarga henne.
Det är humoristiskt, när skolmästaren i »Jerusalem» bygger
missionshuset för att stödja den ortodoxa kyrkan, men i själva
verket öppnar dörren för de frireligiösa rörelserna. I »Gösta
Berling» framtindrar denna humor ofta, t. ex. i skildringen av
patron Julius eller mamsell Marie, men framför allt ligger den
diskret bakom händelserna. Alla dessa kavaljerer tro, att
majorskan avslutat ett kontrakt med djävulen, ett skämt, som
Sintram ingivit dem.
Ser man djupare ned till hennes världsuppfattnings rötter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
