Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
selma lagerlöf
utgöres kanske den bärande principen av, att människan behöver
en varm tro, en innerlig förvissning, om också denna är en
illusion, för att kunna leva.
Gång på gång finner man denna tanke varierad i hennes
skrifter. Humoristiskt är den utvecklad i den lilla kvicka
berättelsen om morbror Ruben. Denne hade en gång som barn
satt sig på en kall trappa, förkylt sig och dött av feber. Sedan
blir han till ett varnande exempel för barnen generation efter
generation, en myt, en lögn, med vilken de skrämmas för
allehanda farligheter. I förbigående sagt kan denna berättelse även
tjäna som ett exempel på, huru en folktradition uppkommer och
förvandlas, intressant att läsa hos en författare, som själv berättat
så många sägor i anslutning till folkets levande sagoskatt.
Munken skapar den nödvändiga illusionen åt den gamla
Agneta, som lever ensam uppe i en stuga vid den breda
glet-schern. Hon plågas av den tanken, att ingen har någon glädje
av, att hon lever. Men munken, som hon möter, visar henne,
att hon har nog att leva för även däruppe i fjället. Hon är
icke ensam. Vad hon trott vara dimma och dunst och blåvita
skiftningar i isen, det var skaror av osaliga andar, som pinades
i den eviga kölden. Från den dagen känner sig Agneta åter
lycklig. Hon har fått en uppgift att leva för. Hon arbetar
dubbelt mot förr, köper ved och ljus, och om natten komma
de osaliga och värma sig i hennes stuga, där brasan sprakar
och ljusen lysa.
Ännu mera skarpt är tanken formulerad i »Kejsarinnans
kassakista». Det fattiga folket ute vid dynerna lever i djup nöd.
Kejsarinnan gripes av medlidande, men vet ej, vad hon skall
göra för dem. Slutligen skänker hon dem en skatt, men de få
icke röra den, förrän de råkat i högsta nöd. Och ännu aldrig
hava de anlitat den; blotta medvetandet om, att skatten finnes,
har skänkt dem styrka och uppehållit deras mod. Kistan
innehåller i själva verket endast några daler. Denna kejsarinnans
skatt blir i munkens predikan till en symbol av tron på försynens
makt, som bärer människorna genom livets svårigheter och
världens frestelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
