Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
2 t i
Tydligast kommer denna synpunkt fram i »Antikrists
mirak-ler». Intet ord är falskare än det, som är inristat i Antikrists
krona: »Mitt rike är endast av denna världen». Människan
behöver det oändliga för att leva, för att uthärda lidandet, för
att icke misströsta under fattigdomens strider eller förslöas
av rikedomen.
I »Jerusalem» förekommer en präst. Någon märklig predikant
är han icke. Han har träffats av ett slaganfall, och därefter
äro hans själs krafter brutna. Han predikar alltid om Guds
försyn. »Ingenting är så märkvärdigt som att tänka på, hur
Gud styr», säger han gärna som avslutning på ett samtal.
»Ingenting i världen är så märkvärdigt.»
Samma stilla undran fyller även överste Beerencreutz, där
han på gamla dagar är sysselsatt med att väva en trasmatta
för sina båda rum. Det är icke något lätt arbete, och under
det han slår samman trådarna och ordnar mönstrets färger, sitter
han och funderar på, hur hans liv och de människors liv, som
han känt och följt, bilda en liten del av Guds stora väv. Och
det förefaller honom, som om han vävde in sitt eget och sina
vänners liv i mattan i en ringa efterbildning av det, som han
menar, att han sett framställt i Guds vävstol.
Det är något centralt i sitt eget berättelsesätt, som Selma
Lagerlöf fått fram i dessa överstens reflexioner om livets
händelser och den högre världsstyrelsen. Även hon söker liksom den
gamle krigaren efter Guds mening med människorna. Ju längre
man skrider fram i Selma Lagerlöfs författarskap desto tydligare
framträder detta etiska och religiösa element. Jag har nämnt
som en grundtanke i hennes diktning, att människan behöver
en tro, en innerlig förvissning, om detta också är en illusion,
för att kunna leva. Man kan finna en överensstämmelse mellan
denna uppfattning oeh den Ibsen låter Relling uttala i
»Vildänden». Men skillnaden är väsentlig. Småningom blir för Selma
Lagerlöf denna livstro, denna illusion det enda verkliga, livets
fulla innebörd; livet i och med Gud och i kärlek till människorna
blir den bärande tanken i hennes berättelser, och detta någon
gång i så hög grad, att de didaktiska och mirakulösa elementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
