Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
249
dorn. I »Gravskriften» berättas historien om en kvinna, som brutit
sin äktenskapliga trohet och fått ett barn med sin älskare.
Mannen har fått veta allt, men har förlåtit henne. Några år senare
dör barnet och skall begravas. Mannen, som nyligen gjort i
ordning åt sig en ståtlig familjegrav på kyrkogården, säger till
hustrun: »Jag vill inte, att det där barnet skall ligga i min grav».
— Hustrun gripes av skräck: »Vad säger du, vad säger du?»
frågar hon. Och hon talar, som då man huttrar av köld.
»Det bär mig emot», säger brukspatronen. »Far och mor
ligga där, och det står Sander på stenen. Jag vill ej, att det
där barnet skall ligga där.»
»Ah så, detta har du funderat ut», säger hon alltjämt rysande.
»Jag visste väl, att du en gång skulle hämnas.»
Han kastar ifrån sig servetten, reser sig från bordet och står
bred och stor framför henne. Det är ej alls hans mening att
trotsa igenom sin vilja med många ord. Men hon kan ju se
på honom, där har står, att han ej kan ändra mening. Det är
tung, orubblig envishet, hela karlen.
»Jag vill ej hämnas», säger han utan att höja rösten. »Jag
kan bara ej tåla det.»
»Du talar, som vore det endast fråga om att flytta honom
ur en säng i en annan», säger hon. »Och han är ju död,
honom kan det väl göra detsamma, var han ligger. Men jag blir
ju en förlorad människa.»
»Jag här tänkt på det också», säger han. »Men jag kan inte.»
De, som varit gifta i flera år, behöva ej många ord för att
förstå varandra. Hon vet allaredan, att det är alldeles gagnlöst
att söka beveka honom. »Varför skulle du då förlåta mig?»
säger hon och vrider händerna. »Varför lät du mig stanna kvar
på Lerum som din hustru och lovade att förlåta mig?»
Han vet med sig, att han ej vill skada henne. Han rår ej
för, att han nu kommit till en gräns för sina medgivanden. »Säg
vad du vill till grannarna», säger han, »jag skall nog tiga. Hitta
på, att det är vatten i graven, eller säg, att det ej finnes rum
för fler kistor än fars och mors och min och din.»
»Och det skulle de tro!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
