Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
august strindberg
yttre sinnen. Därför blandar sig i dramat den yttre verkligheten
intimt med visionen. Syn står vid sidan om syn i en följd av
tablåer, som glida in uti varandra. i första akten följer efter
scenen med damen den halvt hallucinatoriska med tiggaren
(»Den okändes» andra eller bättre jag; samma person, vilken
sedermera uppträder som konfessorn); därefter kommer det
underliga uppträdet med begravningsgästerna, vilka »sörja i brunt».
Det är storartade effekter, som författaren uppnått genom detta
manér. I första delen finnes den spöklika scenen i refektoriet,
där alla den okändes gamla offer, fasansfullt verkliga, mumla
omkring honom, och i andra delen kulminerar detta gyckelspel,
som dock är så djupt allvarligt, i de scener, vilkas kärna bildas
av »Krogen — Banketten», där »Den okände» först vid ett
festligt dukat bord hyllas som den store guldmakaren för att i nästa
ögonblick avslöjas som en bedragare, försatt på en tarvlig krog,
där nattmän och kvinnor gå till disken och supa. Så fortgår
det från scen till scen i ständigt stegrad stämningsintensitet.
Strindberg, vilken ofta i sin psykologi är klar och enkel,
han, som älskar den rapida skissen och med några få bestämda
drag sätter en figur på benen, har här blivit en dialektiker,
vilken på en gång säger ja och nej och låter stämning plåna
ut stämning, så att den färdiga tavlan står i mystiskt halvdunkel.
Manéret är Hoffmanns, och det var känt för Strindberg också
genom Kierkegaard. »Till Damaskus» är ett »Djävulens elixir»
i dramatisk form.
Detta drama är, såsom Strindberg själv påpekat,
komponerat i strängt kontrapunktistisk form. Det finnes en »ockult»
symmetri i dess byggnad. Första delen består av sjutton
scener, av vilka alla utom mittelscenen (den nionde: Asylen) två
gånger återkomma, om ock uti olika stämning. Handlingen stiger
således genom åtta dekorationer för att därefter ila mot sitt slut
genom samma åtta i omvänd ordning, så att man börjar och slutar
»i gathörnet».
Den tredje delen av dramat är skriven ett par år senare.
»Den okände» når nu inom klostrets område och slutar med
att helt avsäga sig världen och bli munk. Som helhet är denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
