Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o august strindberg
tredje del mera torr och didaktisk än de föregående, fast även
här finnas vackra och egendomliga scener som de
återförmäl-das inträde i sitt nya hem, en scen, som i sin veka och skära
poesi bildar liksom ett första utkast till Svanevitsdramat. I denna
del rör sig handlingen huvudsakligen om problemet skuld eller
icke skuld, och detta illustreras särskilt i ransakningsscenen,
innan »Den okände» intas i klostret och som mynnar ut i, att
alla äro skyldiga, ingen är ren och skuldfri. Skuldproblemet
blir över huvud den axel, kring vilken större delen av
Strindbergs senare produktion kommer att röra sig. Han äger som
alltid en diabolisk kraft i avslöjandet av laster och brott, och
hans rättegångsscener, ofta förekommande, äro starkt dramatiskt
verkningsfulla (»Bandet», »Advent», »Kronbruden»),
Man kan i Strindbergs dramatiska produktion spåra en
tydlig utveckling. Under den första perioden utgöra hans dramer
närmast ett mellanting mellan romantiskt historiska stycken och
psykologiska analyser. Deras styrka ligger i den livfulla
handlingen och den lyriska glöd, som lyser och flammar över
scenerna. Karaktärerna äro säkert tecknade, de hava både fasta
konturer och patos, men fördjupade i egentlig mening äro de
icke. Någon karaktärsutveckling under handlingens inflytande
spåras knappast. Det är ju också endast få av världslitteraturens
författare, som vågat sig på och lyckats att skildra en
psykologisk utveckling, att genomtränga och återgiva den
hemlighetsfullhet, den clair-obscur, i vilken själslivets processer så ofta
äro inhöljda. Under sina senare år är det emellertid just detta,
som Strindberg vill återgiva. I »Fordringsägare» och »Paria»
har han redan slagit in på denna väg och sökt tränga ner till
karaktärens hemliga mekanism. I »Fadren» skildrar han en
själskris med åtföljande katastrof och i »Fröken Julie» en typisk
fysiologisk-psykologisk analys och karaktärsutveckling. Hela
denna nya psykologi når sin konstnärliga höjdpunkt i
»Dödsdansen». I företalet till »Fröken Julie» har Strindberg framlagt
sin nya uppfattning av dramat och karaktärsteckningen. Han
säger sig ha gjort figurerna tämligen »karaktärslösa» av flera
skäl. »Ordet karaktär har under tidernas lopp fått flerfaldig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
