Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
august strindberg
betydelse. Den betydde väl ursprungligen det dominerande
grunddraget i själskomplexet, och förväxlades med temperament.
Sedan blev det medelklassens uttryck för automaten; så att en
individ, som en gång för alla stannat vid sin naturell eller
anpassat sig till en viss roll i livet, upphört att växa med ett ord,
blev kallad karaktär, och den i utveckling stadde, den skicklige
navigatören på livets flod, som icke seglar med fasta skot utan
faller för vindkasten för att lova upp igen, blev kallad
karaktärslös. I förringande bemärkelse, naturligtvis, emedan han var
så svår att infånga, inregistrera och hålla vård över. Detta
borgerliga begrepp om själens orörlighet överflyttades på scenen,
där det borgerliga alltid härskat. En karaktär blev där en herre,
som var fix och färdig, som oföränderligt uppträdde drucken,
skämtsamt, bedrövligt; och för att karaktärisera behövdes bara
att sätta ett lyte på kroppen, en klumpfot, ett träben, en röd
näsa eller att man lät vederbörande upprepa ett uttryck såsom
’det var galant’, ’Barkis vill gärna’ eller så». Strindberg
säger sig icke tro på dessa enkla teaterkaraktärer. »Författarnes
summariska domar över mänskorna: den är dum, den är brutal,
den är svartsjuk, den är snål o. s. v., borde jävas av
naturalister, som veta, huru rikt själskomplexet är, och som känna,
att ’lasten’ har en baksida, som bra mycket liknar dygden.»
Strindberg har därför sökt teckna modärna karaktärer, mer
vacklande, söndergångna, blandade av gammalt och nytt,
produkter av en jäktande och hysterisk tid. Han har undvikit den
konstruerade franska dialogen och låtit »hjärnorna arbeta
oregelbundet» såsom i verkligheten, där under samtalen den ena
hjärnan av den andra får en kugg på måfå att gripa in i.
Strindberg har velat inprässa i dramat livets egen mångfald
och brokighet, dess omslag och växlingar, och han har ofta nått
en storartad och gripande naturalism, medan å andra sidan
dessa omkastningar och upprepningar stundom bryta sönder
den konstnärliga kompositionen och verka tröttande.
Under inflytande av hans egna hallucinatoriska upplevelser
och tidens växande mysticism tenderar emellertid själslivet att
för honom upplösa sig i en serie av nästan självständiga, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
