Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o august strindberg
han som sökt mörda och utrota, går ur livet som en
missförstådd och förfördelad. Men kanske har han själv famlat i
mörkret utan att veta, vad han gjorde.
Det övernaturliga ligger i detta drama endast diskret bakom
handlingen. Vad som verkligen försiggår är, att kaptenen efter
sitt första slaganfall repar sig och lever upp mera ondskefull
än någonsin. Men på samma gång för han ett slags skenliv.
Han suger ut Kurt, tillägnar sig dennes idéer och vänder dem
emot honom själv. Men den symboliska förklaringen till all hans
ondska blir, att kaptenen är en gengångare, en vampyr. »Vet
du vad de mena med en vampyr? Jo, det skall vara en död
människas själ, som söker en kropp för att få leva med som
parasit. Edgar (kaptenen) är död, alltsedan han föll den gången.
Han har ju inga intressen själv, ingen personlighet, intet
initiativ. Men bara han får fatt i en människa, så slår han fast på
den, sticker ner sina sugrötter och börjar växa och blomma.
Nu sitter han på dig!» Och Kurt yttrar: »Det intrycket har
jag också fått, att han redan är på andra sidan. Hans ansikte
liksom fosforescerar, som om han befunne sig i upplösning . . .
och ögonen flamma som lyktgubbar över gravar eller träsk.»
Detta symboliska kompositionssätt är detsamma, som Ibsen
med så stor verkan använt i flera av sina senare dramer t. ex.
i »Johan Gabriel Borkman».
»Dödsdansen» är egendomligt i sin dramatiska byggnad.
Det sönderfaller i två dramer om tillsammans sju akter, och i
själva verket behandlas tre olika motiv i dramat. Först
makarnas olyckliga äktenskap, därpå vampyrmotivet, och slutligen
ser man hela spelet liksom upprepas och börja på nytt ännu
en gång i Allans och Judiths kärlek. Denna ungdomliga
kärleksepisod bryter igenom dramat som en ljusstråle i mörkret. Med
vilken frisk poesi har icke Strindberg tolkat den första
förälskelsens smärta och ljuvhet. Judith vaknar till kvinna, plötsligt och
oemotståndligt som en blomknopp slår ut i solen.
Till denna grupp ansluta sig också de fem »kammarspelen»,
som Strindberg skrev speciellt för Intima teatern: Oväder (1907),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
