Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
august strindberg
Brända tomten (s. å.), Spöksonaten (s. å.), Pelikanen (s. å.) och
Svarta handsken (1909). Med namnet kammarspel har han
velat antyda, att de, särskilt’avsedda för en liten scen, i
koncentrerad form ville giva ett helt litet drama ur livet. Han
upptar således här å nyo den tanke på dramats reformerande, som
Antoines fria teater först väckt i hans sinne, och som han
tidigast förverkligat i »Paria», Fröken Julie» m. fl. Dessa dramer
hade dock haft en rent naturalistisk karaktär. i kammarspelen
finnes däremot ett nytt symboliskt element.
Händelsen är vanligen helt vardaglig och spänner endast
•över ett par situationer. Men perspektivet är så mycket djupare.
Det är Strindberg, som ser tillbaka på sitt eget livs öden och
besvikelser (detta framträder tydligt i »Oväder» och »Brända
tomten») och gör upp sitt konto med världen. Men blicken är
så vittomfattande, att den glider ut över hela mänskligheten,
hans eget lidande speglar människornas eviga ve.
Dessa dramer hava framgått ur den stämning, som
Strindberg skildrar i »Ensam», hans självbiografiska anteckningar.
Han har levat hela sommaren i staden utan att hava längtat ut
till landet. »Ty jag lever i mitt arbete och framom mig själv,
ibland bakom mig, i minnena, och dessa kan jag behandla som
bitarna i en bygglåda. Med dem kan jag sätta ihop alla slags;
och samma minne kan tjäna till allt möjligt i en fantasibyggnad,
vända olikfärgade sidor uppåt, och som antalet
sammanställningar är oändligt, får jag under mina lekar ett intryck av
oändligheten.»
Det är just med sina egna minnen Strindberg på detta
sätt lekt i dessa dramer, och samma element ur hans
barndomserinringar vända ständigt tillbaka.
Egendomligt för alla dessa dramer är, att de olika
människornas öden hopknytas kring en plats, ett hem eller en våning,
där de gemensamt lidit. I Oväder tilldraga sig händelserna i
ett modernt hus i en finare stadsdel med en skvär utanför.
Tre familjers öden äro sammanslingrade i dramat. Den
frånskilde »Herrn», som bebor nedre botten, en nyinflyttad familj,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
