Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o august strindberg
doften av karbol och granris fyller ännu rummen. Modern,
dramats huvudperson, befinner sig i en nervös och förbittrad
sinnesstämning, hon har inga pengar till husets behov, och
minnet av den döde, som möter henne överallt i dessa rum, slår
henne med skräck. Makarna ha alltid levat i oenighet. Sonen
går halvdrucken, frysande och hungrig från rum till rum. Dottern
och mågen hava just återvänt från en tre dagars bröllopsresa.
Dottern har alltid stått på moderns sida, sonen på faderns.
Familjen har levat högt utåt och slösat bort pengar på uteliv,
men på samma gång har det i huset rått brist på det
nödvändigaste. Man har ej haft råd att elda, och barnen ha aldrig
fått äta sig mätta utan ha blivit sjukliga och degenererade.
Det visar sig, att modern bedragit alla, stulit av
hushållspengarna, svält barnen, för att tillfredsställa sin
njutningslystnad och sin älskare, senare hennes måg. Det är det
egendomliga med denna kvinna, att hon går som i en dröm. Hon
uppträder och betraktar sig som en högst förträfflig husmor
och maka. Men förtrollningen brister, sanningen börjar gå upp
för henne. Sonen och dottern ställa sig emot henne, och även
mågen gör uppror, då pengarna utebli. Denna teckning av
moderns karaktär är originell och djup. Dramats avslutning
är utomordentligt verkningsfull — sonen anlägger eld i köket,
och när modern ser lågorna närma sig, hoppar hon ut genom
fönstret, medan barnen brännas inne. I döden kastas liksom
ett försoningens skimmer över den olyckliga familjens öden.
De båda barnen känna sig lyckliga och befriade, när lågorna
omvärva dem. Det är som på julafton, ropar Gerda, det är,
som då skollovet börjar, ropar sonen, och i en dröm om mat
och sommar segna båda till golvet. Det är intressant att se,
med vilken förkärlek Strindberg använder eldsvådemotivet i sina
dramer, som i »Inför döden», där han upptagit den gamla Kung
Lear-historien om fadern med sina otacksamma döttrar, i »Brända
tomten», i »Pelikanen». Det är, som om en renande eld måste
gå fram över all denna jordens smuts och synd. »Nu brinner
allt gammalt, allt gammalt ont och styggt och fult.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
