Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
august strindberg
vid teckningen av sina kungagestalter, och han dröjer med
förkärlek vid vardagssituationer.
Aven Walter Scott, som han kallar »en stor antikvarie»,
studerade han för att komma in i den historiska stämningen och
har från honom lånat ett par detaljer.
Sina dramer har Strindberg anlagt tablåartat, d. v. s. han
har ryckt ut vissa moment av handlingen och förutsatt
mellan-liggande partier som bekanta eller åtminstone endast antytt
dem. Härigenom har det övernaturliga elementet lättare kunnat
glida in i händelseförloppet. Ty all denna mystik, som tisslar
och tasslar i dramernas bakgrund, dyker endast glimtvis fram
på scenen. Men då är det, som om alla dessa kraftfulla
gestalter, vilka strida och väsnas på tiljans förgrund, icke längre
voro människor utan blodlösa gengångare.
Man kan förvånas över, att det lyckats författaren att med
så tung barlast segla sin båt så flott som han gjort. Men
obestridligen har denna ödesuppfattning varit honom en boja.
Människan bliver, betraktad från denna synpunkt, endast en lekboll
i högre makters händer, och allt djupare orsakssammanhang
går förlorat. Personerna hava själva denna uppfattning. Till
och med Gustaf Adolf, lyckans guldgosse, har stunder, då allt
förefaller honom meningslöst — så envist tränga författarens
egna tankar fram och begära uttryck även där de knappast borde
höras. Ingenting är vanligare, än att de uppträdande icke veta,
vad de skola göra, ej heller, varför de göra så och ej
annorlunda. »Jag begriper ingenting av det hela», säger Göran
Persson, »ser du icke händelserna rulla upp sig utan att vi kunna
göra något åt dem! Jag sitter stum, lamslagen, förmår inte
röra ett finger och kan endast vänta, frågande: Vad skall nu ske?»
På grund av dessa förhållanden blir ofta handlingen något
yttre, som ej utvecklar sig ur karaktärerna utan vid sidan om
dem. Man får närmast intrycket, att det är godtycket eller —
liksom i ett berömt Uppsalaspex — Odhners historia, som
bestämmer handlingarnas följd. Detta förhållande giver något
féeriaktigt, något egendomligt trolldomsartat åt de historiska
dramerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
