Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
august strindberg
varad jämvikt skildra både det mörka och ljusa i
människolivet.
Om man jämför Strindberg med samtidens andre stora
dramatiker, Ibsen, ter "sig dennes syn på livet och människorna i
all sin satiriska skärpa långt ljusare än Strindbergs. Ibsen är
romantisk och optimistisk i sin uppfattning av kärleken. Han
angriper endast äktenskapet och samhällsinstitutionerna, icke
den stora lidelsen eller den fria förbindelsen, som han
förhärligat t. ex. i »Gengangare». Ibsen går icke individerna så
djupt in på livet utan rör sig ofta med typer, representanter
för en hel samhällsgrupps fel och brister. Hans drama är en
social problemdramatik. Han har större konstnärlig kultur än
Strindberg, och han är en mästare i att fast och dramatiskt
uppbygga handlingen, medan dialogen däremot är föga
individualiserad. Strindbergs styrka ligger i det motsatta, i de
naturalistiskt tecknade karaktärerna och hans utomordentligt
smidiga, naturliga språk. Han har framför allt gett oss de
stridiga viljornas dramatik. Jag har ovan påpekat, hur
Strindberg, särskilt under sin ungdomsutveckling, tagit starka
intryck av Ibsen. Likaledes har säkerligen Ibsen under sin
senare symbolistiska period, då hans drama börjar uppta mer
psykologiskt fördjupade problem, fått impulser även från
Strindberg.
Ännu är tiden icke inne för att till fullo kunna överskåda
Strindbergs betydelse för svensk kultur. Men vi kunna redan
nu konstatera, att han är den förste, som för tidens nya
idéinnehåll finner en ny prosaform. Hans storartade språkliga
insats ser man kanske bäst vid en jämförelse med den
föregående periodens stil. Före Strindbergs uppträdande fanns en
högre, en retorisk prosa, i den sista generationen ypperligt
representerad av Viktor Rydberg, men romanens och
verklighetsskildringens språk var ännu oformat, ojämt, ofta svulstigt
och platt. Strindberg är den förste, som bryter svenskan och
låter den vandra fram utan koturn. Hans prosa är enkel och
klar, och framställningen bevarar alltid skissens friskhet. Det
vilar morgondagg över hans bästa sidor. Tongången i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
