Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5 2
gustaf fröding
Dragharmonika» är ännu en övervägande realistisk diktsamling.
Fröding har själv påpekat detta i ett brev till Mathilda Fröding
(nov. 1890): »Något egentligt romantiskt har jag ännu inte att
bjuda på — jag bär visserligen en romantiker dold i mig, men
jag vågar ännu inte komma fram med den, förrän jag blivit
tillräckligt stark i formen, så att jag icke riskerar att göra mig
löjlig».
De värmländska bilderna, som intaga huvudplatsen i denna
samling, äro alla präglade av en utomordentligt träffsäker och
fördjupad realism. Här liksom även i senare skildringar
framträder Fröding som en mycket skarp observatör. Om man
tänker på dikter som »Mordet i Vindfallsängen», »I valet och
kvalet» och typer som Korpral Storm, Stadens löjtnant, Jan
Ersa och Per Persa, Lars i Kuja, Blixten — hela detta galleri
av äktsvenska och livslevande typer med deras drastiska och
naturalistiska utmejsling, är det mig omöjligt att kunna uppfatta
denna realism som »drömmens fynd». Fröding har studerat
och känt dessa typer ut och in liksom han studerat och känt
sitt värmländska tungomål. För vissa av dessa gestalter t. ex.
Blixten har man ju till och med påpekat den levande förebilden.
Under intrycket av växande depression och sjukdom gled
Fröding alltmer bort från verklighetens värld. Detta gäller
såväl inom politiken som diktningen. Han förlorar sin ungdoms
intresse för de aktuella frågorna. Han var icke agitator, han
hade icke någon större fond av stridshumör, och ju äldre han
blev dess mer ropade han på kärlek och försoning som de enda
frälsande makterna i livet. I hans dikt skjutas i viss mån de
realistiska bilderna tillbaka av hans egna smärtfyllda själsbikter, och
alltmer återspegla dikterna hans egna hallucinatoriska själstillstånd.
Utan tvivel var Fröding en drömmare, som levde intensivare i
fantasien än i verkligheten. Sin tafatthet i det praktiska livets
förhållanden har han själv humoristiskt skildrat i kåserierna om
»Löskragen» och »Killebukken». Men härifrån är dock steget långt
att frånkänna honom observatörens förmåga. Detta liv, som han
icke förmådde gripa, har han dock betraktat med en skarp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
