- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
321

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gustaf fröding 3 1 5

genomträngande blick. Det fanns i hans väsen en dubbelhet,
om vilken han själv var fullt medveten och som han redan
tydligt uttalat i andra rimbrevet till Mauritz Hellberg. Han kände,
hur han sjönk ner i sin egen själs skräckinjagande djup,
där allt var mörker, vacklande, tvivel, kritik, oro,
skuldkänsla, men han kunde också i ögonblick av övermodigt trots
eller hänförd extas känna sig genomströmmas av sin fulla kraft.
Symboliskt tolkar han denna disharmoni i dikten »En ghasel».
Liksom hos Stagnelius skildras själen som en fånge i Pleroma,
i syndens värld:

Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret,
det är så skönt att se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,

där ovanför står branten furumörk,

och friska doften tränger genom gallret.

Och över viken vilket präktigt sken,

i varje droppe är en ädelsten,

se hur det skimrar härligt genom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret,
— det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
när själv jag krossas, krossas också gallret.

Det är intressant att se, hur Fröding över denna sin
splittring och sjuklighet slutligen skapar en teori om poesien, som
han formulerat sålunda: det måste finnas en djup disharmoni i
en människas väsen, för att hon skall kunna utveckla sig till
ett geni. »Alla människor äro födda genier, men få nå fram
till att bli det i ord eller handling. Byron blev skald, därför
att han hade klumpfot, blev retad till raseri, led av dyspepsi
— och en stor skald, emedan han blev förbannad av hela Eng-

21 —Milo. J. Mortensen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free