Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5 2
gustaf fröding
manér, en skald, med vilken han också roade sig att tävla på
tyska. Man ser, att han ett ögonblick tänkte skriva små, ystra
berättelser på gammaldags svenska, liksom Balzac i »Contes
drolatiques» anslagit Rabelais’ prosa, och att resultatet skulle
blivit lysande framgår av hans bevarade försök i denna riktning:
»En liten comedia», »En fattig munk från Skara», »Magister
Blasius».
Men det är icke endast på detta något lekfulla sätt, som
Frödings diktning kan sägas utgöra i så mycket en
sammanfattning av svensk poesi. I hans diktning återljuda som i en
mångstämmig orkester gamla välkända toner från svensk natur
och svensk säng på ett nytt och säreget sätt — Frödings sätt.
Här höres en låt till valthorn, som bär bud från fjällvidderna
och den mörka skogen, här den enkla folkvisan med sina mjuka
mollackord, där tonar en yr klang, lekande och allvarlig, som
om den sprungit fram ur fader Bellmans egen cittra. Brauns
ysterhet, Orvar Odds lekfulla elegans, Stagnelii svårmod,
Runebergs mästerliga epik — allt detta och mycket annat därtill —
märk väl eftergör Fröding icke — han gör det, skapar det ur
sitt eget inre. Han är som en violinspelare, som besitter en
gammal Stradivarius och ur dess strängar framlockar nya och
underliga toner. Den svenska litteraturen har ägt få så
insiktsfulla, så kritiska och dock traditionen så hängivna nydanare
som Gustaf Fröding.
Man får den klaraste föreställningen om Frödings utveckling,
om man följer honom från diktsamling till diktsamling. Var
och en betecknar ett steg framåt och uppåt, men också ett steg
mot det oundvikliga sammanbrottet. I »GuitarrochDragharmonika»
överväger ännu det komiska och burleska elementet. »Nya
Dikter» betecknar en större konstnärlig mognad, Fröding är
redan virtuos. »Stänk och flikar» utgör självförbränningens
höjdpunkt, den hänsynslösa, nakna bikten — steget utom
världen och människorna. Vad som följer därefter, är nedgången
mot skuggorna.
Dikterna i de två första samlingarna skulle man, fast grovt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
