Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf fröding
3 1 5
kunna särskilja i tre grupper: tendensdikter, vilka jag redan ovan
berört; realistiska skildringar eller »värmlandslåtar»., som Fröding,
vanligen kallar dem, samt centrallyriska stycken, som tolka
skaldens uppfattning av sitt eget jag och världsgåtorna och där
den romantiska tonen bryter helt igenom. Men det är
karaktäristiskt, att ju längre Fröding skrider framåt på sin bana, dess
mera blandar han de olika arterna och stämningarna på ett för
hans diktkonst egendomligt sätt.
Diktsamlingen inledes med En hög visa, denna tvångslösa
hymn till hembygden och den älskade med sin ännu något
burleska blandning av Salomos höga visa och naivt värmländskt
väsen. Den återspeglar, liksom de följande » Vackert väderö
och »Indianer» och kanske ytterligare ett par dikter i samlingen,
en ännu förhoppningsfull ungdomskärlek »till självaste Alice»,
en ungdomskärlek, som är helt olika den erotik, som sedan
skulle finna uttryck i Frödings diktning.
Därefter följa de egentliga värmlandslåtarna: » Våran Prost»,
»Jonte och Brunte», »Äktenskapsfrågan», »Jan Er sa och Per
Persa», »Det var dans bort i vägen» och vad de alla heta.
Det är en kvickhet och ett sprittande liv över dessa dikter,
som rycker oemotståndligt med. Hela detta galleri av
värmländska folktyper vittnar om en stor förmåga att teckna det
karaktäristiska och finna det adekvata uttrycket. Fröding nöjer
sig med några hastiga linjer, och typen står där färdig,
livslevande och lätt igenkännlig (»Stina Stursk»).
Det ingår intet etnografiskt i dessa bilder, som eljest är
fallet med så många av våra folklivsskildringar. Fröding
beskriver icke av historiskt-arkeologiskt intresse, han betonar icke
de yttre dragen, han tycker icke om att herrskapsmässigt taga
avstånd från sina figurer, tvärtom förebrådde han detta såsom
ett fel hos sin föregångare Fredrik på Ransätt. Vad Fröding
vill ha fram, är det rent mänskliga, och detta återger han i
sina dikter vanligen med godmodig humor.
I berättelsetekniken visar sig Fröding redan från början som
en mästare. Säkerligen betecknar han också på detta område
en höjdpunkt i svensk lyrik. Det finns inga tomma ord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
