- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
329

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gustaf fröding 3 1 5

De kommo från ängen,
och Brunte var hästen
och Jonte var drängen,
som tjänte hos prästen,
och gammal var Jonte
och gammal var Brunte
och stocklat för resten.

Och man måste gå tillbaka till Bellman för att finna ett
motstycke till ett sådant liv, en sådan yra som i dikten Det
var dans bort i vägen. Det är drängarnas och tösernas
lördagsnatt, det är skratt och ras, kutter och smek i skogens
skymning. Skildringen erinrar i sitt mästerkap om Zorns
tavla över ungefär samma ämne: Midsommardansen. Samma
säkerhet råder i bådas linjeföring och samma ljusdunkel i bådas
färggivning.

»Guitarr och Dragharmonika» mottogs med bifall av kritiken
och allmänheten, men det var framförallt dessa
värmlandslåtar, som avgjorde diktsamlingens öde. Fröding har sedan
givit uttryck åt ett visst missnöje över denna allmänhetens
och kritikens uppfattning av hans diktsamling. »Den skulle»,
skrev han, »förmodligen delat öde med de flesta av sina likar,
om den icke bland annat innehållit den stolliga positivvisan om
»Mister Johansson». De djupare, mera inåtvända dikterna, i
vilka Fröding biktar sitt själsliv, undgingo däremot
allmänhetens uppmärksamhet och förbisågos lätt av kritiken. Men
det är säkerligen ganska förlåtligt, att samtiden i allmänhet
icke hade öga för det svårmod, som uppenbarade sig i
dessa dikter, att den icke alltför allvarligt uppfattade den
melankoli, som där kom till uttryck och icke såg hela djupet och
vidden av den nya skaldepersonlighet, som här framträdde.
Man har svårt att tro, att den som skrattar så hjärtligt, även
gråter så bittert. Helt annorlunda ter sig saken för oss,
som åtminstone i sina huvuddrag kunna överskåda Frödings
livsöden. Vi förstå, att en gam redan bitit sig fast vid hans
lever och sög hans bästa blod. Om denna melankoli ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free