Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
PER HALLSTRÖM
mer och lider av att icke behärska dem, man är anfallslysten
och sårbar, hänförd och misstrogen. Man är rikare än andra
tro, men allt guldet är omyntat och går icke i rörelsen ännu;
man tror också andra vara fattigare än de äro. I sällskap är
man som tranan hos räven med hans platta fat; i ensamheten
formar man allt egendomligare och otillgängligare sin
höghalsade servis. Man passar bäst att umgås med och liknar själv
de diktade personer, i vilka en skald med helig eld, med
något allmän idérikedom och något oskolad känsla, men utan
stor plastisk och livgivande förmåga lagt ner sitt väsen.»
»Man brukar senare le åt denna tid och ta den
humoristiskt, men den är värd bättre än så, den är mycket allvarlig
och ofta tragisk nog. Det är gossälderns idealitet som ryser
för verkligheten likt sibyllan på trefoten, halvt i sjukdom, halvt
i profetisk yrsel, omfläktad av kölddraget från grottans mörker
och hennes eget inre, blandande båda samman till ett. Den
går oftare över i kapitulation än i seger, den kan också dröja
kvar för alltid, oavgjord och klagande, och då blir lyckan ett
meningslöst ord. Det är en vacker tid, trots allt, och få äro
de som ha rätt att se ned på den.»
Denna övergång från drömmen till livet blir för Per
Hallström själva utgångspunkten för att han känner sig som poet.
Han minnes som ett av sitt livs stora ögonblick, då han
sjuttonårig en dag i vårens tid, fylld av ungdomens och vårens
vemod stod och såg ut över nejden. Han fann, att världen
var vacker att se på men svår nog att leva i på ett sätt som
tillfredsställde ens krav, att framtiden var oviss men all slags
sorg och fulhet viss för alla. Han kände hela gossålderns
förtidiga och skrämmande, men egentligen så djupa och sanna
känsla av livets tyngd och allvar. Denna motsats mellan jaget
och världen, som för första gången stod klar för honom, fyllde
honom med en känsla av glädje i samma ögonblick, som han
blev medveten om, att det var innehållet i en dikt, vars rytm
klang för honom. »Jag skulle skriva den dikten och vara poet,
också jag.»
Han tog emellertid en underlig, men kanske för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
