Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM
39 1
nödvändig omväg för att bliva poet. Han gick igenom
Tekniska högskolan, blev ingeniör och for därefter till Amerika.
För de flesta ynglingar skulle säkerligen en resa till det
stora och märkliga landet blivit ett rikt och vackert äventyr.
Det blev det på sätt och vis också för Per Hallström ■—- men
framför allt ett obehagligt. När ban ser tillbaka på sin
vistelse där, fyller den honom endast med olustförnimmelser. Han
fann där endast världen ännu brutalare än hemma. Optimistisk
materialism, som ej blev mera tilltalande därför att den
uppträdde som kristen dogmatism i livsåskådningen, munter råhet
i publicistiskt och politiskt liv, kolossalt förakt för människoliv
— det var huvudintrycket. »Hela världen sprang sig andan
ur halsen och håll i sidan för att hinna vara med på en
järnvägsolycka.» Obestridligen upplevde han en del därute, fick
kasta blickar in i denna verklighet, som alltid förfärat honom;
därom vittna de noveller han skrev; men i grund och botten
förblev han samme drömmare som alltid. Han bästa stunder
voro före solnedgången. Då brukade han från sitt fönster över
storstadens bakgårdar och tak iakttaga himlens tornade och
väldiga moln i detta de våldsamma stormarnas luftstreck. »De
vita och gulskuggade massorna växlade gestalt, allt som
fantasien ville det.» Molnen voro hans bästa sällskap och
tidsfördriv, det, som mest fängslade honom av allt det skiftande och
främmande i det nya landet.
Han såg på molnen och skrev vers! Huru karaktäristiskt
är icke detta för Per Hallström! Den som lever i fantasien
låter sig ej störas av världsvimlet, lika litet som Arkimedes, när
han vid Syrakusas stormning grubblade över sina cirklar. Det
gick månader, då han ej bytte tankar med en människa. Han
levde, som han alltid levat, i böckernas värld. Han dyrkade
Goethe, och han började läsa och beundra Carlyle. I den
senare träffade han en besläktad natur, också han liksom Ibsen
en puritan, som med satir och humor dundrade mot tidens
materialism och utilism och såg etiskt och heroiskt på tillvaron.
Också han en man från svåra brytningstider, som i
ungdomsåren kämpat sig ut ur sin barndomstro, sjunkit ned i pessimism,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
