Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
PER HALLSTRÖM
att han är en sammansatt natur. Som Levertin utmärkt sagt
det: »Per Hallström är en skald med mer hjärna än hjärta och
mer hjärta än blod. Han är en diktare med mer intelligens än
fantasi och mer fantasi än lidelse».
Per Hallström är en lärd skald och en genomreflekterad
natur. Goethe säger någonstädes om Schiller, att dennes
sysslande med filosofi skadade hans skaldskap. Observationen är
riktig. För mycket filosofi kan lätt försvåra skaldens
fantasiarbete. Skalden och filosofen söka nämligen det motsatta.
Filosofen söker den abstrakta tanken, begreppet, formeln, som
sammanfattar en hel serie av livsföreteelser, skalden däremot
vill framställa exemplet, det konkreta fallet, i vilket tanken
innebor. Men Per Hallström är lika starkt upptagen av båda
dessa betraktelsesätt. Det finnes alltid en tanke i hans dikt,
men icke alltid har det lyckats honom att giva denna tanke liv.
Hans verksamhet är mycket mångsidig. Han har skrivit
dikter, alltid tankedigra, stundom vackra, men lyriker i
egentlig mening kan man knappast kalla honom. Hans vers saknar
koncentration och välljud och griper sällan omedelbart.
Han har också försökt sig som dramatiker, men han äger
knappast i någon högre grad förmågan att teckna personer så
skarpt och profilerat, som rampljuset fordrar det, eller att
utveckla situationer, som göra sig från scenen. Hans fantastiska
komedier innehålla lyckade uppslag, enstaka vackra scener, men
man saknar lätthet och grace. De äro för mycket pasticher,
ofta nästan pedantiskt formade över Shakespeares lustspel.
Hans nutidskomedi Eroticon behandlar ett utmärkt tacksamt
ämne för en uppsluppen fars, i det den vill förlöjliga den
modärna »självhävdande» kärleken och nutidens forcerade mani
att skiljas, men dramat är varken roligt eller dräpande. Det
är, som om de uppträdande personerna tuggade sina egna
kvickheter i stället för att låta dem stiga som raketer inför en
tacksam publik. Den vackraste av Per Hallströms komedier är
kanske det lilla Maeterlinckska drömspelet Tusen och en natt,
där den österländska sagostämningen så utmärkt kommer fram
både i versen och insceneringen. Alkestis och Ahasverus äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
