Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM
39 1
djupsinniga läsdramer. Hans båda sista dramer Karl den elvte
och Gustav dew III äro närmast skrivna i samma stil som
Goethes »Egmont». De äro karaktärsstudier, som innehåller fina
psykologiska observationer men knappast torde göra sig från
scenen. De två första akterna av »Gustaf den tredje» erbjuda
dock situationer, som äro spelbara; men återstoden av dramat
faller sönder i episoder.
Per Hallströms egentliga område är novellen. Dess
koncentrerade form passar honom bäst. Redan de större
berättelserna ligga mindre väl för hans konst. De sakna i allmänhet
den utveckling, den fyllighet och plastiska avrundning, som
romanen fordrar.
III.
För de flesta människor blir det kanske aldrig klart, att det
existerar en motsats mellan världen och vårt eget väsen,
mellan drömmen och verkligheten. Vi reflektera icke över att det
är en erövring var gång vi i vårt medvetande kunna upptaga
ett stycke av verkligheten. Men för Per Hallström har
motsatsen stått klar redan från det ögonblick, då den första
dikten formades i hans sjuttonåriga sinne. Den har sedan
sysselsatt honom genom hela hans liv; från en sida sett är hans
diktning ett försök att klargöra detta begrepp. Det dyker upp
i hans första noveller, det skjuter fram överallt i hans dramer,
det går som en röd tråd genom hela hans diktning. Huru
fast det är rotat i hans själ, framgår kanske icke minst därav,
att man finner begreppet använt, där man minst skulle vänta
det. I sin uppgörelse med de olika folken under världskriget
skriver han om Frankrike: »Det är på vår jord icke meningen
för ett folk lika litet som för en individ, att ett skal av
illusioner och anspråk skall ständigt skydda det för verkligheten».
Till och med i hans drama »Karl den elfte» låter ban Jan
Gyllenstjerna fälla den i ett sextonhundratalsdrama något un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
