Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM
39 1
på armarna. Är det någon, som är man, dä är hon hans,
men det finnes ingen man, endast teoretiserande drömmare.
Cecilia reser sig och avlägsnar sig åter lugnt och säkert som hon
kommit, försvinner åter ut i natten. Per Hallström ställer här
livet gent emot konsten. Dessa ynglingar vilja måla
verkligheten, men de sakna sinne för dess väsen, för det mänskliga,
för livet. Men utan verkligheten blir konsten endast tomma
abstraktioner. Ironien är här icke endast riktad utåt. Det
finnes säkerligen även en självironisk udd. Hallström har gisslat sitt
eget passiva teoretiserande. Berättelsen är ett uttryck för hans
längtan och strävan att nå fram till verkligheten och låta den
besjäla konstverket.
Samtidigt med att Per Hallström skrev »Vilsna fåglar», som
ej tillfredställde honom själv, företog han »flykter in i en
vackrare värld», där han andades ut friare. Dessa utflykter
blevo till novellerna i Purpur. Ämnena äro här hämtade från
sagan och historien, synen är vidare och större. Men sina
sorger och sina tankar flyger ingen ifrån. Även på denna stråt
förföljer honom livets grymma makter. I Arsareth blir
ghet-ton med sin fattigdom och sitt förtryck en bild av livet.
»Kärleken är undret», säger Raymon Lulli till den sköna Carneola,
som han älskar med hela sin varelse. »Men döden finns»,
svarar hon och löser bröstets spänne. Och när han ser det
förfärliga sår, som vanställer henne, gripes han av en kväljande
känsla av vämjelse och åtrår sedan intet annat än förgängelsen.
Och samma öde väntar oss alla! »Bär icke du ett sådant sår»,
säger Carneola, »bära de det icke alla?» — Överallt blickar oss
till mötes lyckans förgänglighet, livets meningslöshet, dödens
ro och lycka.
I sina båda första novellsamlingar hade författaren framför
allt varit upptagen av att utmåla världens elände och uselhet. Men
ämnet har ju också en annan sida, och man kan fråga sig, vilken
ställning individen bör intaga till all livets nöd och lidande. Den
enklaste konsekvensen vore den, som Meyer rekommenderar och
som Hausmann söker följa (Hausmanns livassurans): att göra slut
på sitt liv. Men det är en utväg, som icke är så lätt att reali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
