Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM
39 1
vid livet, och det är endast makan Alkestis, som i sin kärlek
till honom gör det stora offret. På denna väg, når man
slutligen fram till ett positivt livsbejakande: livet visar sig vara
ett gott och och värdefullt i sig själv. Lidandet är endast en
nödvändig faktor. Det är skuggan, som följer ljuset.
Dessa olika synpunkter återfinnas hos Per Hallström och
länka sig samman för att skapa hans slutliga världsbild.
Nir-vanatanken skimrar överallt igenom hans uppfattning av döden.
I Miraklet (i samlingen »Purpur») visar han, huru Jeanne, först
en ond och brottslig kvinna, genom att uppgiva sin egoism,
genom att omvända sig till medlidandet når fram till försoningen
i äkta Schopenhauersk betydelse.
Detta betraktelsesätt återkommer i Källorna, där Olof och
systern genomgå samma förvandling. Han har dödat, men
icke ångrat, icke insett sin handlings ondska och hon har aldrig
kunnat förlåta honom. Det är först efter många år av lidande i
fängelset, då han. åter står ansikte mot ansikte med systern, som
isskorpan brister kring hans hjärta. Han blir en annan människa,
och hon glömmer allt, som hon för hans skull lidit.
»Bror och syster, sammanförda som daggdroppe mot droppe
i minnet af allt gott de gemensamt känt, förstodo varann och
glömde sig själva, smälte in i samma medlidande med
varandras förhärjade liv. . . Och emedan det skett utan ett ord, hade
det heller intet af ordens begränsning. Från de djupaste
djupen kom det omedelbart och oändligt.»
I »Briljantsmycket» finnas trenne berättelser med antikt
ämne, i vilka man första gången i Per Hallströms diktning
spårar det positiva erkännandet av livet. »Vilsna fåglar» hade
utgjorts av individer på kant med världen, men i Perdikkas,
den av gudarna benådade, som med solguldet vid sin barm
går mot stora öden, dyker upp en helt annan typ. För
honom har det aldrig funnits någon disharmoni mellan
veklighe-ten och hans önskningar. Samma karaktär har också
huvudpersonen i Källorna, Grels, den kloke gubben, som kan böta
sjukdomar och med slagrutan i sin hand finner var vattenådrorna
gå fram nere i jorden. Det vilar något av naturväsendets lugna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
