Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
per hallström
skilt sätt, som det gjort då och aldrig sedan förr än nu?»
(Vilket ansikte och vad menas med dåf) . . . Kanhända ljöd ur
den täta skogen pipet av en fågel, ... så svagt att blott min
inre hörsel fångade det, där jag gick förbi . . . Kanhända kom
från kyrkogården, som låg nära, en av dessa impulser från de
dödas värld, dem vi ana, men icke förstå och förenade sig med
allt det andra, ljus och fläkt och ton och öppnade på dystra
gångjärn porten till det förflutna.»
Författaren är efter dessa reflexioner färdig att berätta det
minne, som plötsligt dykt upp i hans själ och tagit honom
fången, men vi hejdas åter av en långtråkig beskrivning på
trakten, där historien tilldragit sig. I denna stil går det
vidare. Man måste hopsamla historien bit för bit. Man skulle
tröttna, om man icke här och där påträffade utmärkta
enskildheter som skildringen av höstmorgonen och längre fram
beskrivningen av berättarens ungdomsmelankoli.
Det är något av Jacobsens manér i detta. Så börjar
»Marie Grubbe», och så börjar »Mogens». Men skillnaden
är, att medan var och en av Jacobsens detaljbeskrivningar
formar sig till en liten tavla, vilken omedelbart fängslar genom sin
klarhet samt väcker och lösgör en stämning, får man däremot
vid Per Hallströms sida länge vandra oviss och trevande.
Men det ligger en tanke bakom detta manér. Genom själva
sin form vill författaren återgiva, vad som försiggått i den
berättandes själ i det ögonblick, då hans fantasi väcktes och
spann ut minnenas tråd. Ett för ett tar han fram dessa
hågkomster. Genom denna metod låter oss författaren liksom
glida bort från den yttre verkligheten och öppnar för oss en
ny värld, full av mystik, där hans fantasi har makt att hålla
oss fångna.
Men synbarligen har Per Hallström själv funnnit detta
berättelsesätt för ovigt och tungt, ty vi finna, hur han småningom
övergår till en ny form, vilken möter oss fullt utvecklad i hans
båda sista novellsamlingar De fyra elementen och Nya
noveller. Stilen har nu blivit mindre nervös och mera samlad,
kompositionen har vunnit i enkelhet och naturlighet. Hela uppfatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
