Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o0 ERIK AXEL KARLFELDT
De motades på kullen, de motades vid ån
i det glimmande slån.
De kyssades så blygt, att de skämmades för mån’.
Ännu mera typisk är Ung kärlek, där paret funnit varandra
och i sommarnattens skymning vandrar allt längre in i skogen,
och när de kysst läpparna heta, dricka sig svalka ur källan.
Het sinnesåtrå och en sommarnatts korta kärlekssaga utgör ett
genomgående motiv i dessa Karlfeldts tidigaste kärleksvisor,
skälmaktigt och burleskt utmålat i Vild kärlek, en av de bästa
dikterna i första samlingen, senare hänfört besjunget i strofer
som dessa:
Nu öppnar nattglim sin krona
i åkrarnas yviga korn,
och älgtjuren söker den hona
han vann med sitt stridbara horn,
nu teckna slåtterblomma
och glimtande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma
som förr till min älskades bröst.
Också honom kommer den älskade »lidelsevarm» till mötes:
På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm. ,
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm —
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda Augustinatt.
Tidigt uppenbarar sig också en viss vemodsstämning. Den
kommer tydligt fram i Nu lyser månen klar och kall, där
»madonnan,den dägliga, blonda» vakar i det vita huset bakom en mörk
gardin, under det att den försmådde älskaren ilar därutanför
på vägen under drivande skyar och virvlande stormilar.
27 — 19140. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
