Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i våra tider blifvit sentimentala och visa sig i åtskilliga platta
omdömen om några ännu plattare Romaner, och Sekreterarne,
som här vilja vara ett träffligt folk, hafva hiskliga attacker af
snille och känslor.”
I hans förstlingsroman Johan David Lifberg föras vi till
en liten stad, ”belägen antingen i Svea eller Götha rike eller
ock i storfurstendömet Finland”. Man kan icke tveka om
att detta så försiktigt utpekade samhälle, hälften stad och
hälften landsby, är Skenninge. Hvar utom där har han kunnat
påträffa denna lilla ypperliga bild från en småstads landtliga
förhållanden: det fryntliga torftak, hvars gula blommor nicka
ett hjärtligt välkommen till rådman Lifberg, då han, gripen af
den heliga kärlekens eld, stiger öfver tröskeln till sitt hus!
Och säkerligen är det också i Skenninge rådhus, som Livijn
funnit ”det blå skåpet med Herr Borgmästarens och samtlige
Herrar Rådmännens rödmålade initialbokstäfver”, hvilket
utgjorde samhällets anspråkslösa arkiv. Intet händer i den lilla
staden. Hvar och en går i sina drömmar och lefver i sin lilla
värld. Det är en idyll i Jean Pauls manér! Huru fridfulla
förefalla icke magistratens cessioner, trots rådman Kneiffenbergs
häftiga utbrott. I sittande rätt har rådman Lifberg där tillfälle
att ägna sig åt ostörda filosofiska funderingar och uppställa den
djupsinniga frågan, hvarför man ej är vaken, då man sofver.
Endast då och då afbrytes hvardagslifvets enformighet af ett
stort kalas som det hos prosten, då traktens prästerskap och
öfriga honoratiores med fylliga matronor i bindmössor och
förtjusande rödblommiga och blåögda mamseller som Stina Greta
samlas och roa sig i sitt hjärtas enfald. Det hvilar en
ålderdomlig, nästan sextonhundratalsstämning öfver stället och
människorna.
Bland sådana människor och under dylika enkla
förhållanden har Livijn uppväxt i en stad, där alla kände
hvarandra och många voro besläktade.
Om yttre händelser i Livijns barndomslif finnes icke
mycket att berätta. Det gäller om Clas, hvad han själf säger
om Axel Sigfridsson: ”Vanligen börjar man sin historia med
barnåldern; men få saker förefalla mig löjligare, än besväret
att ur sin egen eller någon annans barndomshistoria framdraga
vissa händelser, för att redan då gifva åt hjelten en viss märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
