Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom sin konventionella uppfattning. 1 företalet till sin
öfver-sättning af Bucolica och Georgica, karaktäriserar Adlerbeth
träffande denna stil, dä han säger att Vergilii språk gaf honom
fördelar, ’’som i de moderna språken länge saknats, hvarest
genom en öfverdrifven grannlagenhet, en mängd hvardagliga
bilder blifvit utdömda ur den poetiska målningen af naturen
och hvarest vissa djur, vissa förrättningar, som tillhöra
land-skapstaflan, hitintills knappt fått nämnas, utan att smaken
derigenom funnits sårad och Skaldekonstens värdighet
kränkt”. Om redan Vergilii för oss så konventionella
språkbruk kunde kännas som en befrielse för Adlerbeth, kan man
förstå, huru ringa anspråken ännu voro på djärfva och målande
uttryck.
Det är omöjligt, att här närmare ingå på denna
pseudo-klassicitetens retorik. Vare det nog sagdt, att knappast någonsin
har det poetiska språket så afvikit från det vanliga som i denna
tids diktning. All sträfvan gick ut på att undvika det direkta
och åskådliga uttrycket. Måste man nödvändigt framställa ett
konkret föremål, så borde det åtminstone ske utan all
brutalitet, man måste "voiler les objects aux yeux de l’imagination
par une expression vague et légère” (Marmontel). öfverallt
parafraserade man. De vulgära vanliga orden uteslötos, och
i stället hade man ett helt särskildt poetiskt ordförråd.
Personnamnen omskrefvos. I stället för Vergilius sade man Aeneas’
skald. De geografiska namnen arkaiserades. Antiteser,
allusioner, jämförelser, frågor och apostrofer bidrogo ytterligare
att tillkrångla detta språk, hvilket slutligen blef så dunkelt,
till-gjordt och stereotypt, att det icke längre kunde uttrycka en
naturlig känsla.
En särskild sida af denna retorik var det öfverdrifna
bruket af mytologien. Till mycket stor utsträckning var detta
icke heller något annat än en art af omskrifning. Så t. ex.
när man i stället för morgonrodnaden säger Aurora, eller i
stället för solen Phoebus. En annan form af mytologiskt
uttryckssätt bestod däri, att man personifierade alla abstrakta
begrepp, så att ödet, afundsjukan, naturen, inbillningen o. s. v.
uppträda som gudinnor.
En dylik poetisk stil kunde icke reformeras. Det fordrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
