Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en alldeles ny uppfattning af poesiens väsende för att
slutligen genom en revolution införa ett nytt system.
Det är ocksä denna förändring, som längsamt och nästan
omärkligt förberedes under sjuttonhundratalet. Början därtill
göres i England, där redan den beskrifvande och den
sentimentala diktningen, som inledes af Thomson, Young och
graf-skalderna, utgör en förberedelse till motrörelsen. En Hel rad
af skalder, af hvilka Gray, Collins och Cooper äro de
förnämsta, omskapa sedan odestilen; med Burns bryter den
folkliga lyriken igenom. Walter Scott och Sjöskolan utvidga
ytterligare området för den nya stilen och fördjupa den i olika
riktningar.
I Tyskland var då redan reformen genomförd. Den för-’
beredes där af Klopstock och Herder; Bürger och Goethe
fullborda verket.
I Frankrike faller däremot hela denna rörelse långt senare.
Det är först på grund af förenade inflytanden från den tyska
och engelska romantiken, som Lamartine och Hugo skapa den
romantiska lyriken.
Hela denna frigörelse från pseudoklassiciteten sker
huf-vudsakligen på två olika vägar. Dels söker man sina mönster
i den antika litteraturen, dels återgår man till renässansens
och medeltidens diktning.
Den förra vägen till en pånyttfödelse kan förefalla något
egendomlig, då ju faktiskt äfven pseudoklassiciteten hade
anslutit till antikens skalder. Men först och främst hade den
begränsat sitt antikstudium till de latinska hofpoeterna;
Ver-gilius och Horatius samt öfriga latinska satirici och elegiska
författare voro hufvudmönstren. Det nya låg däri, att
sjuttonhundratalet utvidgade kännedomen om antiken, och att den
äfven studerade de grekiska skalderna, Homerus, tragöderna,
Pindaros, Anakreon och Teokritos.
Ännu mera betydelsefullt var det emellertid, att hela
uppfattningen af antiken blsf en annan. För första gången började
man fullt medvetet förstå de antika författarnas historiska
särställning. Man studerade dem i samma anda som Montesquieu
sökt utgrunda folkens politiska och juridiska institutioner. Man
upptäckte, att de antika skaldernas sånger på olika sätt
återspeglade den omgifvande naturen och folkets seder och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
