Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visorna äro säkerligen skrifna öfver särskildt omtyckta
melodier. Livijn omnämner åtminstone själf, att de skulle
sjungas till bekanta slagdängor såsom ”0 du fina
Lejon-hufvud”, ”Malcolm Sinclair” m. fl.1
Både Livijn och Hammarsköld hade fått för sig, att
akademien hyste fördom mot metriska dikter. Denna åsikt var
knappast riktig. Leopold hade berömmande granskat Regnérs
öfversättningar, Adlerbeth var själf medlem af akademien, och
år 1805 belönades en dylik tolkning, nämligen fabeln om Ceyx
och Halcyone af J. Tranér2. Också under de följande åren
fortsatte akademien att belöna dylika öf versättningar.
Emellertid gycklade Livijn med denna akademiens förmodade ovilja
mot metriska tolkningar i ett Skaldebref från författaren
af Rimlexikon till Uppfostrarens Sångare, hvilken 1806
insändes till täfUngarna.3 Samma år skref han en parodi på
Wallins Episod om Camilla och Matthias Stenhammars Pallas’
begrafning, båda öfversättningar ur Aeneiden och i det
para-fraserande manéret, hvilka vunnit pris i akademien. Dikten
(”Pallas’ begrafning och Evanders sorg, Episod ur Eneiden.
Verbal öf versättning å la Wallin”) med sina lärda, tokroliga
noter och sitt något grofkorniga skämt blef emellertid aldrig
publicerad. 1808 uppvaktade han ytterligare och för sista
gången Svenska akademien med en parodi, skaldesången
Hjeltemodet, om hvilken akademien tog lika litet notis som om
de föregående pojkaktigheterna. Den var riktad mot dessa
antitesjagande, retoriskt öfverlastade lärodikter, med hvilka
Wallin, Kullberg och Valerius brukade täfla och vinna pris i
akademien. Synbarligen hade Livijn tänkt sig att ”Herrarne”
skulle sjunga också denna sång, ty den är skrifven på en liflig
och anslående melodi och för öfrigt på sina ställen verkligt
kvick:
1 Dessa båda Horatianska visor trycktes sedan i Polyfem, andra saml.
N:r 42, men öfversedda och förbättrade. Ljunggrens uppgift i Sv. Ak.
Mst. I. s. 238, att Livijn detta år insändt fyra Hor. oden beror troligen på en
förväxling med de fyra erotiska oden, som sedan trycktes i Polyfem II. N:r
14 och 15. Bland Livijns papper finnas i hvarje fall endast de två
ofvan-nämnda.
* Att Tranér fick priset räknade Hammarsköld sig och Livijn till
förtjänst.
* Enligt en notis i Polyfem, andra saml. N:r 31, där dikten finnes
införd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
