Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormbasun med Stentorsstämma dunderknallar
Hämdstålsspetsar mot tyranners tigerbarm,
Kraftuttrycket Ciceroniskt omkringskallar
Romarfolkets harnesksmidda researm.
Senare roade sig Livijn med att författa lärda noter till
denna gallimatias i Martinus Scriblerus’ stil, och det var
meningen att trycka alla dessa ”små vackra stumpar, som täflat
i Svenska akademien”. Men snart fingo Livijn och
Hammarsköld annat att tänka på: Polyfem började utkomma, och där
öppnades ett vidare fält för den länge tillbakahållna stridslusten.
Livijns lyrik erbjuder flera bevis på samma
förvånansvärda snabbhet att tillägna sig nya försök inom vitterheten,
som utmärker honom på andra områden. Jämte Hammarsköld
är han bland de första, som i Regnérs och Adlerbeths spår
slå in på den antikiserande riktningen, och denna är i detta
ögonblick diktningens kungsådra. Han är bland de första, som
skrifver xenier i svensk litteratur. Han är öfver hufvud taget
den förste, som i balladen direkt söker återupplifva den
medeltida diktens egendomligheter. Livijns tidigaste ballader på
blandad vers äro troligen från 1803. Hans närmaste
efterföljare är Hammarsköld, som år 1810 skrifver Strömkarlen.
I kraft af sitt temperament har Livijn också mera sinne
för vissa af balladens stämningar än någon annan af hans
samtida. Det är inom balladen, som några af romantikens
djupaste sidor först uppenbara sig. Man söker i den återgifva det
enkla och primitiva i uppfattningen, själslifvets mystiska
stämningar, människans förbindelse med andevärlden, uppfattade
på ett rent vidskepligt och folkligt sätt, aningens och drömmens
värld, nattsidan af själslifvet, dess omedvetenhets djup. Livijn
hade alldeles omedelbart blick för dessa områden. Han söker
återgifva fasan i en spökstämning eller denna innestängda,
öfverhettade och brännande kärlek, som i själfva grafvens
innandömen uppsöker den älskade. Äfven för den gamla
kämpavisan visar Livijn sinne redan under dessa seklets första
år, fast han ännu knappast lyckades att återgifva dess ton.
Att Livijn trots denna mottaglighet och kongenialitet med
åtskilliga af den samtida diktens djupaste fenomen icke nådde
någon större fulländning i sin lyrik beror på flere omständig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
