Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedgräft sin orden och den nål han skänkt sin älskarinna,
som han vinner frid och lugn. Men Wirsén glömmer, att Erik
efter sjukdomen närmast är en stackars människoskygg dåre,
i hvarje fall en individ med försvagade själsförmögenheter, som
nedsjunkit till ett halft barnsligt, halft folkligt uppfattningssätt.
Hvad som för den forne officeren skulle varit narraktigt, är
för den stackars herden, som anlagt bondkläder, fullt naturligt.
Denna historia är mästerligt utförd. Fantastiken är
öfver-allt fint motiverad utan att förlora något af sin luftighet, och
den realistiska skildringen öfverflödar af skarpa observationer,
vittnande om huru djupt förtrogen Livijn var med Eriks
själstillstånd.1
Skaldens harpa, Livijns andra bidrag till Opoetisk
kalender, utgör ett försök att anslå folksagans stil. En skara
ungdom, som är ute och vandrar i bygden för att fira
midsommarfesten, slår sig därunder ned på en täck kulle på ett
näs invid sjön. I närheten reser sig ett stenkummel, och i den
vackra aftonen berättar en af ynglingarna för den lyssnande
skaran sagan om denna jättegraf, sådan han hört den af sin
gamle farfar.
I fordomtida låg på Horsåsaberget ett jätteslott, i hviiket
bodde en jättekung. Det var en stor härkonung. Stridslysten
och elak tålde han endast trälar och trälinnor i sin närhet.
Folket i trakten hatade honom och’önskade hans död.
Underliga historier gingo om honom. Det berättades, att han i sin
ungdom besökt Bjärmaland, trollapparnas rike, och där af en
trollpacka, som älskade honom, förvärfvat ett svärd, hviiket
alltid gaf honom seger. Dock hade hon varnat honom att
någonsin med svärdet hugga:
Efter dvärgarnas skepp;
I dess ljudande mast,
I dess klingande tåg,
I dess dönande köl.
1 När Erik t. ex. nämner, att det särskildt är i tillståndet mellan dröm
och vakande, som han ansättes af den grå mannen, är detta ett typiskt drag
för hans mentala tillstånd. Som bekant, är det just emellan dröm och vaka
(Iétat de veille), som hallucinationer först bruka uppträda hos anormala
individer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
