Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han begagnat sig för att undergräva Benvenutos
ställning. Pompeo hade lyckats att taga ifrån honom
hans plats som myntmästare och genom en giftig
anklagelse tvingat honom att på en kortare tid fly till
Neapel. Detta var mer än nog, för att Cellini skulle
viga honom ett dödligt hat. Pompeo visste om det
och sökte förekomma honom, men Cellini var på sin
vakt och nedstötte honom själv.
Under tiden hade Clemens VII, som var Pompeos
beskyddare, dött, och den nye påven, Paolo III,
tycktes i början ej fråga efter saken, utan skänkte Cellini
kyrkans förlåtelse. Han stod i större gunst än
någonsin och hade fullt med uppdrag från påven.
Plötsligt vände sig emellertid lyckan, och Cellini, som
hittills så länge drivit gäck med rättvisan, blev i sin
ordning offer för dess blindhet. Man inberättade för
påven, att Cellini förtalat honom; samtidigt uppstod
det ryktet, att när Cellini för några år sedan under
Karl den femtes belägring för Clemens den sjundes
räkning sönderbrutit påvliga smycken och nedsmält
guldet, skulle han själv tillägnat sig åttio tusen scudi.
Mera behövdes icke för att uppväcka påvens
vrede. Den argsinte och hårde Paolo var icke att
leka med; han kunde visserligen förläta våldsbragder
mot andra, men lät icke smädelser mot sig själv
förbliva ostraffade Anklagelsen var säkerligen falsk,
men Cellini försvarade sig förgäves. Han kastades
i San Angelos rysliga fängelsehålor. När han slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
