Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Profana element i medeltidens kyrkliga drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derefter prisas den verldsliga visheten:
Ad fontem philosophiae
sitientes carrite,
et saporis tripertiti
septem rivos bibite
uno fonte procedentes
non eodem tramite,
quem Pythagoras rimatus
excitavit physicae, etc.
Och gång på gång upprepa de, än:
Deorum immortalitas
est omnibus colenda,
eorum et pluralitas
ubique metuenda.
Och än:
Stulti sunt et vere fatui,
qui deum unum dicunt
et antiquitatus ritui
proterve eontradiount.
Efter all denna hedniska styggelse uppträda Maria
och Josef med Jesusbarnet — och då störta de egyptiska
gudabilderna ned från sina piedestaler; de vise, som
konungen tillkallar för att få veta, hvarför hans fäders gudar
förlorat sin magt, uppmana honom att blidka dem med
offer; men förgäfves, ty såsom de vise på hans förnyade
fråga svara: »gudames konung och herre, de Hebreers
gud, är midt ibland oss, och våra gudar hafva förlorat sin
kraft». Derefter tillbedja konungen af Egypten och allt
hans följe Jesusbarnet och afgudabilderna förstöras.
Hela denna scen visar ju, hur långt man äfven i ett
liturgiskt drama vågade sig bort från bibeltexten.
I allmänhet är det bifigurerna och biscenerna, hvilka
i sjelfva bibeltexten endast i förbigående finnes omnämnda,
som på detta sätt gifva anledning till bredare utmålningar.
Så berättas det ju t. ex. i bibeln, att kvinnorna på vägen
till grafven köpte rökelse. Hvar de köpte den och hur
de köpte den, omnämnes deremot icke. I flere af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
