Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dramer af sedeskildrande karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selidis upp på slottet. Han föregifver, att dottern är en
förnäm prinsessa, hvilken han ärnar äkta, och befaller, att
hon skall anordna bröllopsståten. Hon gör det. »Hvad
tycker du om min nya gemål», frågar henne markisen.
Allt hvad hon lidit under de gångna åren skymtar fram i
hennes svar, som emellertid endast är en förbön för en
annan, för rivalen:
Ha, sire, croy certainement
Que plus honneste ne plus belle
Ne pourroies trouver de celle . ..
Et bieneureulx deviendras
Et tout joye y auras,
1 Si comme je l’espoire et desire.
Mais une Chose te vueil dire
De prier et amonester
Que de aguillons molester
Tu ne vueilles ceste espousee,
Dont tu as l’autre aguillonnee;
Car ceste est, je n’en doubte mie,
Délicieusement nourrye,
Et plus jeune assez et plus tendre;
Si ne pourroit souffrir n’attendre
A son cuer si grief pestilence
Comme j’ay souffert sans contredit.
Donna sublima ödmjukhet besegrar markisen. Det
långa profvet är slutadt, och Griselidis intar åter sin förra
värdighet vid sin gemåls sida. De återfunna barnen falla
henne om halsen, och hennes gamle fader kallas till
markisens hof. Dramat slutar med en scen af herdar,
liknande den föregående.
Det hände sig en dag, att Boccaccios glada noveller,
många år efter deras framkomst, föllo i händerna på den
allvarlige Petrarca. Han bläddrade i boken, och
slutligen stannade han vid historien om Griselidis
(Decame-rone X dagen, 10 novellen), den kanske mest
medel-tidsartade i hela samlingen. Den läste han, den
tilltalade honom, han öfversatte och bearbetade den på latin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
