Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Barnen på Ingleside
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsen. Hon hade alls inga fräknar, vilket beredde hennes
mamma en stor tillfredsställelse.
— Jag är så glad, att jag har åtminstone en dotter,
som kan gå klädd i skärt, brukade Anne säga helt belåtet.
Diana Blythe, vars namn förkortades till Di, var
mycket lik sin mor, med grågröna ögon, som alltid lyste med
en särskild glans i skymningen — då tomtar och troll
började röra på sig! — och rött hår. Det var kanske därför
hon var sin fars speciella favorit. Hon och Walter voro
mycket goda vänner. Di var den enda, för vilken han
någonsin läste upp de verser han själv skrev; den enda,
som visste, att han i all hemlighet höll på med författandet
av en väldig hjältedikt i många sånger och med rim så gott
som överallt. Hon bevarade alla de hemligheter han
anförtrott henne och skvallrade inte ens för Nan. Och hon
berättade alla sina egna hemligheter för honom.
— Har du inte snart fisken färdig, Jem? sade Nan och
snusade i luften med sin lilla näpna näsa. — Jag blir så
hungrig, när jag känner den goda lukten.
— Di ä’ nästan färdiga, sade Jem och vände skickligt
på en av de i flottet fräsande forellerna. — Sätt fram
brödet och tallrikarna, flickor. Walter, vakna upp!
— Så luften lyser i kväll, sade Walter med ett
drömmande uttryck. Inte som om han föraktade nystekta
foreller, nej för all del, men för Walter intog själens föda
alltid första rummet. — I dag har blomsterängeln vandrat
över jorden och kallat på blommorna. Jag kan ännu skymta
hans blå vingar i skogsbrynet uppe på kullen.
— Jag trodde inte änglar hade kulörta vingar, sade Nan.
— De, som jag har sett, har alltid haft vita.
— Blomsterängeln har en fin skiftning. De är
blekblå, alldeles som de lätta dimslöjorna i dalen. O, den som
ändå kunde flyga! Det måste vara härligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
