- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
12

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att en dam med min systerdotters rang kan deltaga i, blir
där icke i Paris, förrän Hans Majestät kommer tillbaka.
Till den tiden får hon sitta hos sin faster innanför låsta
luckor. Det gör naturligtvis allt bättre folk,» afgjorde hon
kategoriskt.

Hennes systerdotter suckade. Utsikten att komma
innanför de låsta luckorna tilltalade henne icke, trots all
rojalistisk renlärighet.

Den gamla Madame de Beauroilier tog nu till ordet.
Hon riste på hufvudet, när hon talade, så att en sky af
puder stod ut ifrån peruken.

»Men, käre abbé, är det då icke oförsiktigt att skicka
vår lilla flicka till detta Sodom? Tänk, jag har hört, att
en grefvinna af det gamla hofvet, med ett fullständigt
respektabelt namn, har gift sig med sin lakej — tänk er, gift
sigl Det ligger galenskap i luften därinne, och det smittar.

o

A, Gud, man har ju sett folk af den högsta börd bli som
förvandlade. Tänk blott på den förste prinsen af blodet —
själfva hertigen af Orléansl Och den lille hertigen af
ChartresI — Gud och hvar man vet, att han har tjänat
under den trefargade fanan. Det smittar, säger jag er —
det smittar!»

»A, gudmor,» ropade Edmée indignerad, »ni är då väl
icke rädd för, att jag skall gifta mig med Jeanot!» Och hon
brast ut i ett friskt, barnsligt klingande skratt. De andra
kunde icke låta bli att också draga på munnen.

Madame de Beauroilier rätade på sig och såg hvasst
från den ena till den andra.

»Ja, ja, min söta — värre har man hört! Sedan 93
kan aldrig något förvåna mig.» Det låg i hennes stämma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free