Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hortense de Beauharnais satt ett stycke därifrån i ifrigt
samtal med en herre, hvilken det icke heller — om också
af andra skäl — var särdeles klokt att mottaga i Tuilerierna.
Det var den unge, hetsige rojalisten, Adrien de Montbreton,
om hvilken hvar man visste, att han, då han en gång i Palais
d’Egalité — det var for resten icke längre sedan än i
för-fjor — för sin svarta krages skull blifvit tilltalad af en
jacobin med de oförskämda orden: »Hvem bär du sorg för,
förbannade chouan?» hade svarat: »för dig!» och med
detsamma affyrat sin pistol mot frågarens tinning. Som
sollici-tant hade han återknutit sin släkts afbrutna förbindelse med
den forna vicomtesse de Beauharnais, och brukade ofta —
liksom flera rojalister, hvilka alla visste, att Madame
Bona-parte i grunden hade sympatier för deras sak — göra
förmiddagsvisiter i Tuilerierna, då man kunde vara rätt säker på att
aldrig träffa Förste Konsuln. På senare tiden kom han oftare
än förr — för den blonda Mademoiselle de Beauharnais’
skull, som han med hvar dag fann mer och mer intagande.
Största delen af sällskapet hade emellertid omringat
sångaren Garat, som i en affekterad tenorställning stod midt
på golfvet med handen instucken innanför västen, och
bestormade honom med böner att sjunga en romans. »En
enda liten romans,» tiggde nästan knäböjande en svärmisk
blondin, klädd, eller rättare draperad, i sjögrönt som en nereid
och vildt coifferad *ä la coup de verit*. »Romansen,»
argumenterade hon känslofullt med ögonen mot ljuskronan, »är
för mig, som ni sjunger den, Monsieur Garat, såsom en
för-soningssuck till offrens skuggor, som en naturens hymn till
grafvamas frid.» Hon snubblade på orden och visste icke
mer, hvad hon sade. Garat bugade sig leende och började:
*Un jour de cet automne* . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
