Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Damerna började fnissa bakom solfjädrarna, herrarne
logo öppet. Det var den berömda och dristiga >la Gasconne».
Den svärmiska damen, som väntat en sentimental romans,
drog sig ur kretsen, blåröd af raseri öfver att man gjort
narr af henne.
Men sällskapet applåderade frenetiskt. Han måste sjunga
om igen. Denna gång var det pagens visa ur »Figaros
bröllop», som åter kommit på modet.
I detta ögonblick öppnades döbattangerna häftigt, och
Förste Konsuln, åtföljd af sin adjutant, Duroc, trädde
ovän-tadt in.
Garat, hvilken lika väl som den Öfriga världen kände
till de husliga forhållandena i Tuileriema, hade sinnesnärvaro
nog att låtsa, som om han ej märkte de inträdande, och
fortsatte att sjunga. De öfriga gästerna började oroligt flytta sig
på stolarna, damerna hviskade bakom solfjädrarna och växlade
betydelsefulla blickar. Joséphine hade blifvit mycket blek
— hon reste sig halft upp och gjorde min af att gå sin
man till mötes. Han tycktes emellertid ej taga någon som
helst notis om henne. Utan att hälsa på någon särskildt,
blott med en tvär, högmodig hufvudböjning, gick han, med
rynkade Ögonbryn och utskjuten underläpp, långsamt fram
i rummet och tog plats — beständigt med Duroc bakom
sig — i en högryggad länstol, som stod i närheten af
José-phines soffa.
Garat fortsatte ogeneradt sin sång — det såg nästan
ut, som om han inte alls hade lagt märke till de nya
åhörame. Aldrig hade den skälmskt sentimentala visans
sista strofer åhörts under en så ohygglig spänning. Ett par
af gästerna, som voro placerade närmast dörren, smögo sig
ut så obemärkt som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
