Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände hon plötsligt i jublande lycka, hur högt hon älskade
sitt Frankrike, hur stolt hon var öfver att vara dess dotter.
»Lefve Republiken! Lefve arméen! Lefve Förste
Konsuln 1»
»Lefve Förste Konsuln 1» återtog Edmée hviskande,
småleende, utan att rätt veta, hvad hon sade. Och medan luften
omkring henne beständigt genljöd af namnen St. Bernard,
Montebello och Marengo — dessa namn, som i går ingen
kände, men som plötsligt blifvit det franska folket lika
förtroliga och dyrbara som Pyramiderna och Rivoli — ref hon
hastigt upp den stora bukett fina rosor, de fått med i vagnen
och som låg framför henne på sätet, och i det hon med
bägge händer kastade blommorna ut bland mängden, ropade
hon jublande med sin klara, unga stämma: »Lefve Frankrike!»
Louis de Chåteauneuf var, utan småaktigt hat till
segraren, lika hänryckt och berusad af segern som hon. öfver
vagnskanten grep han sin kusins hand och tryckte den hårdt,
entusiastiskt.
Madame de Chåteauneuf hade sett så mycket. Hon
ryckte sin brorsdotter i klädningen och bad kusken, om
möjligt, sätta hästarne i raskare fart.
Edmées rörelse var så stark, att hon, då de ändtligen
nådde hem i Rue du Bac, icke ville profanera denna dags
stora händelser genom att växla ord öfver dem. Hon sade
godnatt redan i vestibulen, och företrädd af Valentine, som
bar ljuset för henne, gick hon strax upp på sina rum.
Så snart hon kom in i rummet, såg hon, att där på
bordets mörka mosaikskifva låg ett bref. Hon vände sig
om och såg frågande på kammarjungfrun.
»Ja, det har blifvit mig lämnadt af samme man som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
