- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
94

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låg orörlig under hjärtat, och hennes blick — vidöppen,
tjusad, som en fången fågels — hängde vid Bonapartes ansikte.
Ingen gaf akt på henne; man var redan så van vid, att
Förste Konsuln fängslade allas blickar, när han visade sig.

Han styrde långsamt men bestämdt kursen fram emot
henne; allt emellanåt stannade han och sade ett ord till någon,
som han kände. Nu var han helt framme vid hennes stol.

»Mademoiselle de La Feuillade» — han böjde sig fram
emot henne, och hon kände hans egendomliga, lysande blick
helt in i själen. Ingen kunde se hans ansikte, utom hon och
general Junot, som ännu var vid hans sida. — »Mademoiselle

— det gläder mig att träffa er igen.»

Hans blick och ton gjorde för henne de banala,
intetsägande orden till tusen de ömmaste försäkringar om längtan
och om lycka. Hennes ångest svann spårlöst bort i samma
ögonblick hon blott hörde hans röst; hon smålog, hennes
blick vidgade sig och hvilade i hans.

Junot studsade. Han såg ett ögonblick skarpt på dem
bägge och drog ovillkorligt med en omärklig, men energisk
rörelse Bonaparte tillbaka. Han kände sin gamle kamrat
från deras första äfventyrliga ungdom i Paris, från hans
scener med Joséphine i Italien och nu sist från fälttåget i
Egypten, från affären med Madame Fourés — han visste,
hur litet själfbehärskning han hade, när det gällde älskog.

»För satan,» tänkte han plötsligt, »om han nu, som
den gången i Kairo, midt ibland dem allesammans...»

»General,» sade han hastigt. »Jag tycker, att jag ser
Madame Bonaparte göra tecken...»

Förste Konsuln kastade hufvudet tillbaka med en
egendomlig, nervös rörelse, som ingen utom han hade, och
smålog ironiskt upp emot Junot: — »Det är bra, min gosse! Gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free