Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du bort och hör hvad hon vill. Mademoiselle de La Feuillade,
som jag länge längtat att träffa, är nog så god att under
tiden berätta mig, hvad hon vet af nytt från Vendée. Man
har låtit mig förstå, att hon har viktiga förbindelser där och
kanske upplysningar att ge mig.»
Junot gick med en bugning. Han skakade på hufvudet
for sig själf.
De omkringstående hade hört general Bonapartes sista,
högt uttalade ord. Kretsen vidgade sig strax omkring honom
och Edmée.
Han satte sig på en låg stol midt för hennes och vände
ryggen till salen. Han stack sin värja in mellan benen,
satte armbågen mot knäet — utanpå uniformen hade han
behållit sin grå öfverrock på — och stödde hufvudet i
handen. Han sade icke ett ord, bara såg på henne.
Plötsligt vaknade kvinnans sociala själfbevarelsedrift hos
Edmée — hon förstod, att de måste tala. Och med ett
halft barnsligt bedjande, halft konventionellt tvunget världs*
damsleende böjde hon sig fram emot honom, under det hon
i sin förlägenhet mumlade ord, som hvarken han eller hon
själf fann någon mening i. Men hon rörde åtminstone
läpparna, hon talade.
Han satt bara och såg på henne — hur uttrycket
växlade i detta ljufva, unga ansikte, hur blodet kom och
gick under den hvita huden — genomskinlig som späda
rosenblad. Han hade småningom ryckt henne så nära, att
han nästan fysiskt kunde förnimma, hur våldsamt hennes
hjärta klappade under det tunna tyget.
»Edmée», mumlade han, och plötsligt kände hon hans
varma, fasta hand på sin bara arm. I samma ögonblick hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
