Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bonaparte var i utmärkt humör. Han talade med Junot
om vinterfälttåget mot Österrike, hvartill allt var förberedt
och i ordning nu. I början af Frimaire skulle, beräknade
han, fientligheterna kunna öppnas. Med sin värja tecknade
han på golfvet strategiska utkast af de fem härarnes ställning,
och hvilka operationer, han tänkte sig, att Moreau skulle
göra vid Isar.
»Vore det jag själf,» sade han, »ginge jag annorlunda
tillväga, men Moreau och Brune förstå sig icke på snabbhet.
De äro säkra — men satans försiktiga! Det har jag också
baserat kampagnen på.»
Han teg litet, så sade han med ett leende, som Junot
icke begrep. — »Nej, i vinter har jag icke tid att vara med!»
— Han reste sig upp och tilläde allvarligare:
»Man riskerar, att intrigerna från Prairial börja igen.
För ögonblicket är det viktigare att hålla Tuilerierna än både
Ulm och Mantua.»
»Apropos Tuilerierna! Jag har ett ärende från Madame
Bonaparte till din hustru. Är hon uppstigen, den lilla
Madame Loulou? Förmodligen» — han knep skrattande Junot
i örat — »när du är det.»
»Min hustru är i sin salong — hon har besök af en
väninna, Mademoiselle de La Feuillade.» När Junot nämnde
Edmées namn, kunde han ej låta bli att se rätt skarpt på
Förste Konsuln.
Bonaparte förändrade icke en min. Han hade icke lust
att ha några förtrogna i sina intimaste affarer, och trots det
han visste, att Junot — som kände honom så väl — af
hans uppförande på balen hade dragit vissa slutsatser, och
att han, för öfrigt, i allt fullständigt kunde lita på denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
