Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdomsvän, föll det honom dock icke in att inviga honom
i denna sak. Han sade lugnt:
»Så mycket bättre! Mademoiselle de La Feuillade är
en dam, som jag alltid har lust att träffa — hon är
förtjusande! Jag tror också, att hon kan vara mig nyttig. Hon
har stått i beröring med de flesta Vendéer och kan, utan
att ens själf ana det, ge mig viktiga upplysningar. Fouché
tror ju jämt — men det är väl hans onda samvete, som
slår honom — att faran skall komma från den kanten.»
Edmée hade behöft hela sin själfbehärskning för att
låtsa som ingenting, när hon hörde, att Förste Konsuln var
inne hos general Junot. Laurette, som också var en smula
feberaktig i anledning af detta den store mannens första,
oförmodade besök i hennes hem, gaf emellertid föga akt på
henne. Hon väntade hvart ögonblick, att han skulle komma
in och hälsa på henne, men då tiden gick och han inte
kom, blef hon misslynt.
»Jag tror, jag går min väg, eftersom han inte behagar
uppmärksamma mig en smula. Kan du tänka dig något så
oartigt? Han, som känt mig, sedan jag var så hög som
så» — hon visade med handen — »och umgåtts dagligen
därhemma!»
Edmée trodde icke, att general Bonaparte kunde vara
underrättad om, att hon var på besök hos Junots, och hon
ville helst undgå att träffa honom tillsammans med dessa
främmande människor. Hon svarade därför strax sin väninna:
»Ja, gå du bara, Laurette. Han har visst icke tid att
göra visiter hos damer. Det är naturligtvis blott för att
tala om arméen, som han har kommit till din man —
emellanåt behöfver han ju ändå en munfiill frisk luft! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
