- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
112

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Edmée såg upp — hennes ögon voro nästan svarta,
gåtfulla i deras djupa, blida allvar.

»Och det är er mening, att om jag i detta ögonblick
säger ’gå’, så skall ni gå och icke älska mig mera?»

»Du skall icke säga ’gå’, och jag skall heller icke gå,
om du än säger det tusen gånger,» brast han ut. »Edmée

— hvad tjänar detta till? Du vet, att om det hade varit
mig möjligt, så hade jag för länge sedan uppgifvit dig —
den gången du icke skref till mig efter Marengo, och den
gången du flydde för mig, då jag kom till Paris. Men —
jag kan icke undvara dig! Hvad tjänar det till att tala till
dig så, som jag nyss har talat ? När en man så häftigt och
bestämdt åtrår en kvinna från första ögonblick han ser
henne, som jag dig, så... Du måste älska mig, du kan
icke annat, och jag måste vinna dig.»

Hon reste sig upp och lade bägge händerna på hans
skuldror — när hon stod så, var hon nästan lika lång soro
han, och hennes ögon blickade rakt in i hans. »Tag mig,>
hviskade hon med låg, men tydlig stämma. »Du skall veta:
jag har ingen vilja, som icke är din, ingen önskan, som
icke går till dig. Jag...»

Han tryckte henne så häftigt intill sig, att ordet kväfdes
på hennes läppar.

»En drottning är du,» hviskade han hänförd — »så
kallade jag dig i min själ första gången jag såg dig. Ingen
kvinna är som du! Utan lättsinne och utan ånger, ger du
i själfmedveten stolthet bort din gudomliga gåfva.» — Han tog
hennes hufvud mellan sina händer och såg henne eldigt,
själaglad in i ögonen. — »Å, Edmée, hvad jag nu skall älska
dig! Du är min ungdom, som jag tyckte lifvet hade
bedragit mig på, och nu har den kommit, just som jag önskade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free