Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den — nu, då min hjärna är full af planer, mina händer af
arbete, nu, då jag ser min stjärna stiga, och banan ändtligen
börjar rödjas en smula framför mig.
»Men som jag har intrigerat och spionerat för att träffa
dig här i dag! Junot anar något. Nu går han nog som
på nålar därute, och jag är viss på, att han finner på de
värsta röfvarehistorier för att tillfredsställa sin lilla nyfikna
hustru — som för resten skall ha tack för sin idé att skaffa
dig hit! Hädanefter måste vi vara två om att intrigera, så
går det lättare 1 A, hvarför kan jag icke nu taga dig på mina
armar som du går och står, sätta dig på min häst och rida
med dig in på Tuileriernas gård, och säga till fransmännen:
Där är er skyddsgudinna, segerns madonna, er herres brud.»
De hörde ett diskret buller vid dörren. Edmée drog
sig hastigt ur hans armar och gick fram till fönstret. —
»Hvad är det?» ropade Förste Konsuln skarpt.
Junot kom in — det var högst motvilligt, på sin
hustrus uttryckliga önskan. Han såg något brydd ut och
tittade osäkert från sidan på Edmée, som vände ryggen till.
Bonaparte såg strax, att han antog, att hon hade afvisat
honom; nästan ögonblickligen tog han sina mått och steg för
att låta honom blifva i denna tro.
»Mademoiselle de La Feuillade,» sade han torrt, »nekar
hårdnackadt till all kännedom om chouanernas gömställen,
och vill icke på villkor — trots Fouché — höra talas om
någon sammansvärjning.» (Han visste nog, att Junot, som
kände honom så väl och hade gifvit akt på dem båda på
balen, icke ett ögonblick trodde, att de verkligen hade talat
om chouaner, men han sade detta, för att ge Edmée litet
tid att hämta sig och något att hålla sig till, när Madame
Junot korsförhörde henne.) »Det kan naturligtvis icke falla
8. — Förste konsuln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
